Sida 282
Följderna af likhet och olikhet
som han påstår dig vara, ty . . . O, min Gud, pappa!» tillade hon, skälfvande i hela kroppen.
»Jaså, möten midt på ljusa dagen!» yttrade i detsamma med mycken häftighet en äldre herre, som ögonblickligen sällat sig till dem: »Gå, Elise, gå! Jag kommer efter strax! . . . Och nu, min gunstig herre, ett ord så godt som två: det första ni sticker näsan inom min dörr, låter jag kasta er utför trapporna!»
»Gustaf!» utropade hon.
»Men, min bästa herre,» yttrade ånyo vår läkare, dragande dervid något på mun, »det är ju för första gången jag har ...»
»Jag har inte misstagit mig,» inföll med fortfarande häftighet den äldre herrn, »era förmän och kamrater känna er lika bra som jag. . . För förstå gången, säger ni. . . Om ni sade för hundraförsta, så skulle jag tro er, er äfventyrare! Och så har ni den fräckheten att grina mig midt opp i ansigtet! Ni är en större usling, än jag trodde er vara!»
Källa: Project Runeberg ·