Sida 51
Grefve Woyna
kom icke mer tillbaka. Det olyckliga är, att Carolina inte vill säga, hvarifrån hon fått juvelsmycket; hon, som aldrig förr sagt en osanning, påstår att hon inte vet, hur broschen kommit i hennes sykorg, och att hon såg den för första gången, när jag tog upp den. Det der låter otroligt och är så mycket mer misstänkt, som Carolina visat sig så underlig efter upptäckten och velat flytta från oss. Min gubbe och jag ha förklarat henne, att vi icke tro henne om något ondt, men hon har ändå icke låtit lugna sig.»
»Har ingenting annat än juvelsmycket gifvit anledning till misstankar?» frågade magistern något förvånad.
»Tycker inte magistern att det är nog? Hvarifrån skulle Carolina fått ett smycke, som juveleraren Giron värderar
till tusen riksdaler, utan att--- Men magistern har så
kort tid varit i vår förderfvade hufvudstad.»
»Efter allt hvad jag hört och sett,» yttrade magistern, »så tror jag fullt och fast att mamsell Carolina är oskyldig, och jag skall göra allt för att bevisa det.»
Magistern tystnade, häpen öfver sitt löfte, som så plötsligt framkallats ur hans hjerta, utan att hufvudet tagits till råd. 6
»Magistern är en ärans man!» förklarade gubben rörd; »hjelp mig ur mina misstankar, ty äfven jag plågas af sådana, fast jag aldrig velat låta Carolina märka det. Men hon såg hvad jag tänkte, och detta ökade hennes sorg.»
Magistern gick genast från de gamla till assessorn för att söka öfvertyga denne om hennes oskuld med sitt vittnesbörd om hennes förtviflan på sin mors graf. Han förstod väl att en flicka, uppfostrad af goda menniskor, nödvändigt skulle sörja lika bittert öfver en misstanke som öfver ett verkligt fel.
Han träffade assessorn. Denne var af naturen kall och stolt, och det nu mera än någonsin, sedan han ansåg sig bedragen på sitt lifs skönaste förhoppning.
Magistern använde fåfängt all sin vältalighet att bevisa omöjligheten af att Carolina felat.
»Herre,» sade assessorn, »jag tror aldrig annat än hvad jag ser och hör af säkra vittnen. Jag såg.sjelf juvelbroschen; juveleraren Giron har intygat, att han putsat denna brosch för grefve Woynas räkning; två af mina kamrater ha intygat att de, fjorton dagar före upptäckten af denna förrädiska dyrbarhet, sett mamsell Carolina helt öppet gå ut-
Källa: Project Runeberg ·