Sida 69
Sjöröfvaren
»En bågskytt är nog för ett tjog prester,» yttrade den gamle hajen. Myntet var en holländsk dukat, hvars prägel var en krigare i full rustning, med en knippa pilar i handen.
Jag tror nästan, att jag vid ett annat tillfälle skulle ha på något så kalladt lämpligt sätt tillrättavisat denna brutala menniska, särdeles för det han vågat lägga sin hand på min axel och derigenom i min person missfirma mitt embete, men om råheten någonsin kan kureras, så sker det icke genom råhetens egna medel.
»Behåll edra blodspengar!» var derför det enda jag svarade, i det jag sakta sköt undan hans hand, hvarvid guldmyntet föll mot golfvet.
Men i detsamma öppnade sig på vid gafvel den dörr, som jag kort före mitt inträde i kaptenens sängkammare sett stå på glänt, och nu visade sig i salen en lång, ståtlig flicka. Jag har i böcker sett och af resande hört beskrifvas kreolskan, den tropiska solens skönaste ros, men nu såg jag henne för första gången och skulle gerna sjelf vilja be-skrifva henne; men som jag är en klen målare, så inskränker jag mig till att nämna, det mina blickar föllo på det svartaste hår och de svartaste ögon, en glänsande, i gult skiftande hy, som gaf åt ungdomens och helsans rosor en högst egendomlig färgton. Korteligen, der voro uti en och samma bild förenade tropikens ramsvarta natt och dess gula brännande dager; jag förstod vid första ögonkastet hvad skalden menar med sitt »brinna och förbrinna».
Jag skulle också vilja anföra något om den unga damens toalett, men förbiseende den för så mycket annat, minnes jag blott, att hon bar ett slags blus af något grönt eller blått taft, som, liggande i breda veck både upp- och nedåt, sammanhölls kring lifvet af ett svart skärp med sitt spänne, gnistrande af polerade stålkulor eller af briljanter. Det svarta håret föll i trenne långa och tjocka flätor utefter ryggen, men här och der framtindrade små hvita snäckor, liknande dem hvarmed kavalleriofficerarne den tiden brukade pryda sina hästars betsel. Kanske var snäckbetslet ett mod, taget från någon behagsjuk och svårtyglad qvinna från Gud vete hvilken af hemisfererna.
»Stig in, herr pastor!» sade hon, pekande på det rum, hvars dörr hon öppnat.
Källa: Project Runeberg ·