Sida 8
Brudgummen på Nor
hans inspektor skodde sig rätt bra på den gamla. Eva, som dessutom en vinter vistats i Vesterås, der hon lärt sig brodera i båge och spela boston, var ett parti måhända för en kronofogde med assessors karakter, men icke för en simpel länsman, som bara hade försilfrade knappar i uniformsrocken, och ännu mindre för en fattig komminister-sön, som, fast han talade latin som en häst, likväl icke hade så mycket som det magraste hästbete att bjuda på. För öfrigt gaf mig Eva icke den ringaste uppmuntran och allra minst efter återkomsten från Vesterås, der hon till och med en gång varit på bal hos länets höfding och dansat med fänrikar och löjtnanter, hvilken utomordentliga tilldragelse utgjorde dagliga samtalsämnet hbs inspektörens. Någon gång i pantlekarna dömd att kyssa mig, vände hon örat till i stället för munnen, hvilket hon sade vara brukligt i »förnäma cirklar». Icke desto mindre hatade länsman Sten både mig och alla som vågade nalkas henne, liksom mannen i komedien hatade sin hustrus skugga, emedan han alltid trodde sig se en karlhatt på dess hufvud.
Så stodo sakerna, när en vårdag en ståtlig resvagn med fyra hästar förde till bruket tvenne unga kavaljerer med betjent i livré. Herrarne, som uppgåfvo sig vara grosshandlare från Stockholm, besågo bruket, besökte inspektören, prosten och äfven oss. Ytterst fint och modernt klädda, väckte de ett ofantligt uppseende, bjödos till höger och venster och funno så mycket behag i trakten, att de, efter fattadt beslut att öfver sommaren stanna qvar, hyrde en särskild byggning som, tillhörande inspektorsgården, händelsevis stod ledig. De nykomne eller »stockholms-herrarne», såsom de snart af alla benämndes, utvecklade en utomordentlig rikedom och praktj strödde ut mynt med begge händer, ställde till festliga utfärder både till lands och vatten samt hade i hvarje vecka en större bjudning hemma hos sig, der allt tillgick såsom i de »förnäma cirklar», hvarom den vackra Eva talade. Från första ögonblicket föremålet för stockholmsherrarnes hyllning, var hon medelpunkten kring hvilken alla dessa lustbarheter rörde sig, hvarför vi icke blefvo det ringaste öfverraskade, när en vacker dag frampå sommaren förlofning eklaterades mellan den vackra Eva och den yngre af dem, grosshandlaren Fridolf Lang.
Källa: Project Runeberg ·