Sida 9
Brudgummen på Nor
Länsman Sten blef från den stunden något mildare stämd emot mig; men hvad som förvånade mig och alla var den artighet han bevisade stockholmsherrarne och synnerligen sin lycklige rival. Han syntes högeligen smickrad af att få vara i deras sällskap. Afven jag var någon gång bjuden, men måste uteblifva, emedan mina svarta pantalonger, gjorda af min fars tjugufemåriga kaftan, nyss fyllt sitt. fjerde byxår, en ålder som de icke med heder kunde bära. Hela orten var emellertid mycket betagen i stock-holmsherrarne, ty de gåfvo rika presenter åt alla och hade till och med lofvat skänka kyrkan en ny kalk af guld, för hvilket löfte de af prosten högtidligen i sjelfva kyrkan betackades. Icke heller vi blefvo glömde, ty min mor fick på sin namnsdag af dem en hel kull ankungar, med hvilka likväl ingen välsignelse var, ty husets katt, som omöjligen kunde föreställa sig att dessa läckerheter voro för oss, åt upp hvarendaste en den följande dagen.
Den vackra Eva ansågs göra det briljantaste parti i verlden, och hon nickade förnämt nedlåtande åt alla, liksom tillhörde hon redan Ostindiska kompaniet; hon talade blott om det stora uppseende hon skulle göra i Stockholm, såsom en af börsens förnämsta fruar; hon tillbjöd min äldsta syster att bli hennes första kammarjungfru med titel af mamsell och gaf mig hoppet att genom hennes blifvande mans rekommendationer bli »informator för Tottie & Arwidsson eller någon annan större handelsfirma», såsom hennes ord föllo. Sjelf hoppades hon, att hennes föräldrar skulle köpa sig en bruksegendom, emedan det förefölle henne något motbjudande att presentera dem i Stockholm såsom blott »herr inspektor» och »fru inspektorska».
Sedan fästmannen företett erforderliga betyg, afkunnades högtidligen lysningen mellan de unga tu, och i början af september randades bröllopsdagen under de mest storartade tillställningar. Öfver alla grindar och broar hvälfde sig äreportar af löf och blommor; halfva grenadiermusiken var kallad till bruket; åtta kanoner lågo färdiga till salut; bruks-folket i högtidskläder fyllde kyrkan; ståndspersoner från när och fjerran hade sin plats närmast altaret; brudparet trädde fram, omgifvet af brudgummens reskamrat och tre andra herrar från orten, uppbärande brudpellen; prosten slog upp handboken och skulle just börja vigselakten — då — då
Källa: Project Runeberg ·