Sida 98
Ett original
fyrtio år med ett mildt och vackert ansigte. Han förklarade sitt missnöje med min upptäckt.
»Det är, min själ, ingenting att blygas för,» anmärkte jag med rörelse.
»Men det är mitt nöje att inte skrifva verlden på näsan det lilla jag gör,» svarade han med fortfarande förtrytelse, »ty verlden missaktar vanligtvis eller fördömer det nöje som den ej delar.»
Detta var första gången jag talade med denne man, om hvilken jag redan hört så mycket talas. Jag skulle kunna fylla hela ark med berättelser om hans välgörenhet och outtröttlighet att tjena andra, utan att någonsin tänka på sig sjelf; men jag vill inskränka mig till att teckna ett drag ur hans lif, emedan detta drag karakteriserar honom fullkomligt.
Några år före min bekantskap med honom hade det lyckats honom att få en sexårig flicka upptagen som eget barn hos ett rikt, men barnlöst borgarfolk på Norr. Denna lilla flicka, ett fattigmans barn, hade förlorat sina föräldrar och alla sina syskon i kopporna. Hon växte till, fick en vårdad uppfostran, blef talangfull och god samt vid aderton års ålder genom testamente sina rika fosterföräldrars enda arftagerska. För denna flicka, hvilken han med en faders hela kärlek hade följt, brann han slutligen af en ännu starkare låga, och hon, å sin sida, kände den djupaste erkänsla och hängifvenhet för sin välgörare. Ett ord af honom, och hela denna skatt af ungdom, behag och guld hade varit hans. Men hvad gjorde Isak Harling?
Jo, en vacker morgon stiger han tre trappor upp i ett hus midt i staden. Han inträder i ett litet vindsrum, som då beboddes af en fattig extranotarie i hofrätten, en helt ung man med milda anletsdrag, men lutande öfver de pappersmassor som betäckte hans skrifbord.
»Ni känner icke mig, men jag så mycket mera er,» började Harling; »ni är son till en fattig skomakare, som hade sin lilla verkstad på Söder och dog för tio år sedan, och er mor bebor ett rum närmast ert. Ni har kafvat er fram genom fattigdomen, liksom sjömannen genom vågorna och stormen. Ändtligen fick ni fotfäste, ehuru det var på en hård och kal klippa, som ni söker göra fruktbar genom ert arbete och er ömhet för en gammal mor. Men innan klippan blommar, utblomma er ungdom och ert lif. Tag
Källa: Project Runeberg ·