Svensk Läraretidning: 1894

132

SVENSK LÄKARETIDOTNG.

N:r 11

lefnad. Genom det sistnämda tillvägagåendet skulle de enligt sitt förmenande göra skolan förhatlig för folket och därmed taga från den dess starkaste stöd, som just är folkets intresse och kärlek. Härtill kommer, att det finnes en och annan författning, som är så affattad, att den lämnar rum för olika tolkning.

Tillsynen öfver hur de kommunala myndigheterna vårda sig om folkskolan och hvad därtill hör tillkommer vederbörande biskop och domkapitel. Därom heter det i § 65 af nu gällande folkskolestadga:

Biskopen och domkapitlet i hvarje stift åligger att hafva en sorgfällig uppsikt öfver anstalterna för folkundervisningen samt vaka öfver deras ledning och utveckling till uppfyllande af deras viktiga bestämmelse.

Den uppsikt öfver folkskoleväsendet, som sålunda tillkommer biskop och domkapitel, består väl hufvudsakligen däruti, att domkapitlet meddelar, hvad k. m:t förordnat rörande folkskolan, afgifver infordrade utlåtanden beträffande denna skola, vidtager åtgärder för att afhjälpa brister och rätta missförhållanden, som vederbörande inspektör anmält, samt afgör besvär öfver kyrko-stämmo- och skolrådsbeslut, hvartill kommer, att biskopar och kontraktsprostar vid visitationer i församlingarna efterhöra, hur det är ställdt äfven med folkskoleväsendet. Men med fullt erkännande af det stora och betydelsefulla arbete biskopar och domkapitel hafva under tidernas lopp utfört till främjande af folkbildningen, måste vi dock fasthålla den meningen, att de ej alltid med tillbörlig uppmärksamhet vakat öfver att församlingarna ställt sig lagar och författningar rörande folkskolan till efterrättelse, samt att de stundom uraktlåtit att gripa in med erforderlig kraft, när de haft skäl befara, att försummelser i det hänseende, hvarom här är fråga, ägt rum. För ett rättvist bedömande bör dock härvid ihågkommas, att de ifrågavarande myndigheterna ofta ej få reda på förbiseendena, förrän de af en eller annan anledning få offentliga meddelanden därom. Inspektörerna torde ej heller alltid hafva öfvat önskvärd tillsyn öfver att de författningar, hvarom här är fråga, åtlydas.

För att gällande författningar rörande folkskoleväsendet hädanefter måtte noggrannare efterföljas, än hvad hittills varit fallet, hafva folkskoleinspektörerna i sin instruktion fått sig ålagdt att vaka särskildt öfver ifrågavarande författningars ef-

terlefnad.

*

Då det kan vara af intresse att se, hvilka föreskrifter rörande folkskoleväsendet ofta förbises, vilja vi här nedan anföra några. Kanske kan omnämnandet af dem något bidraga därtill, att de i den * följande tiden efterlefvas med större noggrannhet. Först vilja vi då fästa uppmärksamheten på vanliga öfverträdelser af föreskrifter i nu gällande folkskolestadga.

Uti § l mom. 3 stadgas, att vid hvarje folkskola minst en lärare skall vara anställd som ordinarie. Detta oaktadt förekommer, att en extra ordinarie lärare sköter en folkskola år efter år, och att skol-

distriktet till hans aflönande uppbär lönetillskott af allmänna medel.

Uti § 3 medgifves, att, där byar, hemman, torp och lägenheter äro så aflägsna, att dithörande barn ej utan svårighet kunna begagna folkskolan, må för dessa barns undervisning mindre folkskolor inrättas. Dylika mindre folkskolor finnas dock på många ställen, som ej ligga så aflägset från en folkskola, att barnen endast med svårighet kunna begagna undervisningen därstädes. Det synes, som om barnantalet och andra förhållanden varit bestämmande, när det varit fråga om att afgöra, huruvida en mindre folkskola kunde lagligen anordnas.

Femte § föreskrifver, att för de lärjungar, som genomgått de för folkskolan fastställda lärokurser, bör tillfälle beredas att efter bestämd plan under lärarens ledning dels underhålla redan förvärfvade kunskaper, dels ock däruti ytterligare förkofra sig. Dock saknas i många skoldistrikt dylika anordningar. Hvarken barnens målsmän, lärare eller de myndigheter, som hafva närmast vård om folkskolan, synas fästa tillbörlig vikt vid den fortsatta undervisningen. Att en sådan, klokt anordnad efter våra förhållanden, allmänt kommer till stånd, är dock ett oeftergifligt villkor för att folkskolans arbete skall bära önskvärd frukt.

Att den viktiga åttonde §, som i allmänna drag framställer skolrådets plikter, mångenstädes är att anse nästan som en död bokstaf, är en gammal klagan. Lått uppräknade torde de skoldistrikt vara, om hvilka man kan i sanning säga, att i dem skolrådet har en sorgfällig vård om distriktets skolor. Många torde ej heller de skolråd vara, till hvilkas berömmelse man kan förmäla, att de noggrant iakttaga, hvad g ältande författning ar angående folkundervisningen stadga. Fullt befogad torde slutligen den klagan vara, att af skolråden endast ett mindre antal vakar öfver att lärarne fullgöra, hvad deras viktiga kall af dem kräfver, samt att barnen flitigt begagna det tillfälle till undervisning, som blifvit dem beredt.

Endast undantagsvis torde det förekomma, att ett skoldistrikt saknar reglemente för sina skolor. Däremot torde det rätt ofta vara fallet, att ändringar vidtagas i ett distrikts skolväsende utan motsvarande reg-lementsförändring. Häraf kommer det, att reglementet ej sällan innehåller anordningar af skolväsendet, som äro helt andra än dem, som verkligen förekomma. Detta är en af de bidragande orsakerna därtill, att reglementet ej efterlefves med tillbörlig noggrannhet.

Skolrådet har enligt § 11 skyldighet att för vidmakthållande och utvidgning af i skolan förvärfvade insikter och i allmänhet för väckande och underhållande af lusten för god läsning främja inrättandet och begagnandet af sockenbibliotek samt att tillse, att därtill anskaffas böcker, som äro tjänliga till läsning såväl för barnen i skolan som för äldre personer. Denna skyldighet blir allt för mycket försummad. De flesta skolråd göra ingenting för att främja den

viktiga sak, hvarom här är fråga. Dock kunde goda boksamlingar, klokt skötta, medföra synnerligen stort gagn.

I § 15 föreskrifves bland annat, att mellan förmiddagens och eftermiddagens lärotimmar skall lämnas en längre ledighet, hvilken, med hänsyn till förhållandena under olika årstider och på olika orter, bör utsträckas till en eller två timmar. I ett och annat skoldistrikt visar sig benägenhet att taga bort middagsrasten eller att inskränka den till 20 ä 30 minuter. Visserligen kan man påvisa åtskilliga fördelar häraf, men olägenheterna torde dock, om man ser saken från skolans synpunkt, vara långt öfvervägande. Dessutom bör den omständigheten, att lagen föreskrifver middagsrastens utsträckning till en eller två timmar, vara tillräckligt skäl för att ej inskränka den till kortare tid.

Då nyinrättad läraretjänst skall tillsättas, eller då en förut befintlig lärarebefattning är ledig, eller då lärare åtnjuta tjänstledighet, bör befattningen uppehållas genom vikarierande lärare, till dess den kan i laga ordning förses med ordinarie lärare eller till dess tjänstledigheten tager slut. Men ej sällan händer det, att skolrådet drager allt för länge ut på tiden med tillsättningen. Stundom händer ock, att skolrådet ej gör allt, som på det ankommer, för att skaffa en vikarie, som äger den i folkskolestadgan föreskrifna behörighet till den i fråga varande tjänsten.

I § 29 mom. 5 förordnas, att läraren s1?all ställa sig till noggrann efterrättelse hvad honom enligt folkskolestadgan och det för skolan gällande reglemente åligger samt hvad skolrådet med hänsyn till hans befattning honom lagligen föreskrifver. Endast undantagsvis sätter sig läraren upp mot folkskolestadgans och skolrådets föreskrifter; däremot handlar han ej sällan så, som om ej reglementet anginge honom, och dock är det just detta, som innehåller det hufvudsakliga af skolans läroplan.

I § 35 mom. 3 stadgas, att lärjunge, som ej vid skolålderns slut inhämtat de kunskaper, hvilka fordras för afgång från skolan, skall fortfarande anses skolpliktig. Detta är en föreskrift, som sällan tillämpas. Är barnet konfirmeradt, anses det i allmänhet befriadt från skolgång, vare sig att de inhämtat det kunskapsmått, som i skolans reglemente är bestämdt för rättigheten att få från skolan afgå eller icke. Och hur många barn lämna ej skolan, utan att man vet, om de äga de kunskaper, som fordras för afgång från skolan! Men hafva de en gång upphört att besöka skolan, låta skolråd och inspektörer det ofta därvid bero.

Föreskriften i § 36, att ordföranden i skolrådet skall vid början af hvarje år upprätta en noggrann förteckning dels öfver de barn inom distriktet, hvilka då inträda i den för skolgång bestämda åldern, dels öfver de till distriktet hörande barn, hvilka, ehuru äldre, af någon anledning ej förut blifvit antecknade bland de skolpliktiga barnen, försummas i ett och annat distrikt alldeles, under det man i några söker komma från den så lättvindigt som möjligt.