Svensk Läraretidning: 1894

30

SVENSK LÄEAEETIDMNG.

N:r 3

har man anordnat en serie föreläsningar, af hvilka den första hölls trettondedagen af rektor Jacobson från Hernösand.

- Värnamo läroverks tillhörigheter hafva nu, enligt k. m:ts föreskrift, öfverlämnats i skolrådets i Värnamo köping vård, som äger att använda Billingska fonden (494 kr.) samt läroverkets materialier till folkskolans fromma, hvaremot öfriga tillgångar få användas först efter k. m-.ts särskilda medgifvande.

- Frågan om skoltukt diskuterades vid Öfver-kalix lärareförenings möte i Gyijens skolhus den 30 december, och gjordes därvid följande uttalande: »Föreningen anser, att kroppsaga är en fullt berättigad straffart i skolan; dock endast under den förutsättning, att den användes såsom ett sista medel mot svårare fel och oarter hos barnen, samt att den ha* sin grund i den makt, som är villkoret för all lärareverksamhet - en sann kärlek.»

- Skolköksfrågan torde snart komma att lösas i Söderhamn. Därvarande sparbank har nämligen för ändamålet anslagit 500 kr., och styrelse för skolan är redan utsedd. Listor för tecknande af frivilliga bidrag komma i dagarna att cirkulera bland allmänheten. Lokal för köket i förening med barnbespisning har gratis upplåtits af Bergviks-Åla aktiebolag. Den viktiga saken synes alltså på god väg att snart realiseras.

- Den sedvanliga julfesten vid Prins Karls uppfostringsanstalt på Galon hölls onsdagen den 10 dennes. Barnen samlades i den ny-restaurerade skolsalen och hälsades välkomna af skolans föreståndare T. Vångenberg, hvarpå de förplägades med kaffe och mat. Kring två stora, rikt smyckade julgranar,, fingo de roa sig med danslekar, omväxlande med berättande af sagor. Festen afslöts med tal af läraren A. Ingelström »Om julfirandets rätta betydelse».

- Ett nytt ventilationssätt enligt det system, som på initiativ af en förste lärare vid Stockholms folkskolor därstädes blifvit tillämpadt och som finnes beskrifvet i denna tidning n:r 11 och 14 förra året, har under julferierna försöksvis blifvit inrättadt i sex af Norrköpings folkskolors lärosalar. Anordningarna äro mycket enkla. Ett^rör leder från den yttre luften och slutar innanför kakeiugnskransen, där den kalla luften uppvärmes innan den sprides i rummet. A kakelugnen är en ventil anbragt, hvilken suger ut den förskämda luften. Detta ventilationssätt vitsordas som det bästa, man hittills lärt känna, ty det är i hög grad effektivt och medför blott ringa kostnad.

- Lunds pedagogiska sällskap hade, .enligt hvad skrifves till Läraretidningen, sitt första sammanträde för året den 12 dennes, hvarvid professor S. Ribbing höll ett intressant föredrag om den hypnotiska suggestionen i förhållande till uppfostran. Efter föredragets slut hade sällskapet ett animeradt samkväm. Till såväl föredrag som samkväm var skolföreståndarinnan Anna Sandström OUffe») från Stockholm, som under julferierna vistats i Lund, inbjuden. I sitt svar på det hälsningstal, sällskapets ordförande rektor C. Sprinchorn ägnade fröken S., framhöll hon, att det program, hon uppställt för skolan, vore att barnen uppfostrades till hela människor, så att icke blott förståndet utvecklades och viljan förädlades, utan ock att känsla och fantasi utbildades.

- Föräldramöten börja nu hållas äfven inom de högre läroverken. Under förra höstterminen var ett dylikt möte anordnadt i Realläroverket härstädes, och nu senast har Nya elementarskolan följt exemplet. Där hölls den 9 d:s ett föräldramöte, till hvilket inbjudningen omfattats med stort intresse. Mer än ett hundratal fäder och mödrar hade infunnit sig. Rektor Hernlund Öppnade mötet med ett hälsningstal, hvarefter diskussionen förklarades fri. Den fortgick under två timmars tid, hvarunder mest afhandlades förslag till en bättre samverkan mellan skolan och hemmet, hvarjämte äfven anmärkningar framkommo rörande undervisningsmetoden i vissa ämnen. Åtskilliga af de framställda frågorna eller anmärkningarna besvarades direkt af rektor H. Till sist uttalade

mötet den önskan, att ett dylikt möte måtte hållas under vårterminens lopp, vid hvilket ett par bestämdt formulerade diskussionsämnen skulle framläggas.

Sveriges allmänna folkskollärareförening.

Fjorårets Öfverläggningsämnen.

Vid det årsmöte, som centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärareförening höll den 3-5 dennes och för hvilket referat meddelades i vårt förra nummer, lämnades af sekreteraren bland annat utförliga redogörelser för behandlingen af de båda frågor, hvilka under 1893 varit utsända till allmän behandling inom kretsarna. I sammandrag voro dessa redogörelser af följande innehåll.

Införande af en begynnelsekurs i tyska språket vid seminarierna.

Frågan härom hade behandlats af 160 kretsar. Af dessa, hade

143 kretsar uttalat sig för en kurs i

j tyska, hvarjämte ytterligare l önskat en

kurs i »något främmande språk» utan att

angifva hvilket, l i »tyska eller engelska»

och l »helst i tyska»;

5 kretsar hade uttalat sig obestämdt i fråga om önskvärdheten, särskildt under nuvarande förhållanden, och

9 kretsar hade förklarat sig icke önska någon dylik kurs.

Af dessa 9 kretsar hade l uttalat sig emot saken med hänsyn till »den i många afseenden opraktiska anordningen vid våra folkskol-| lärareseminarier, särskildt att nämna den tidsödande luntskrifningen». Inom en annan hade meningarna varit sä delade, att det stora flertalet vid afgörandet hållit sig neutrala; i omröstningen hade deltagit endast 4 medlemmar, hvaraf 3 röstat mot och l för.

Af återstående 7 kretsar hade l (Kullens) ansett frågan vara. väckt för att så småningom få tyskan införd såsom läroämne i folkskol an > hvilket icke vore möjligt, hvaremot en annan (Lysekils) ansett den ifrågasatta kursen ändamålslös, såvida man icke beredde läraren någon »större, både praktisk och ekonomisk fördel» genom att göra honom fullt kompetent att undervisa barn däri.

5 kretsar hade mera principiellt förklarat sig emot förslaget, däraf l (Mariestads) genom instämmande i »Seminarielärarnes» (senaste seminarierektors-mötes?) »uttalande i denna fråga»^

Såsom skäl hade blifvit anfördt:

af Kinda-kretsen, att tyska språket »endast har betydelse för lärarens a^manbildning» (icke för hans pedagogiska fackbildning);

af Södra Vedbo-kretsen, att en kurs i tyska ej vore lämplig »enär koncentrering i undervisningen vid såväl seminarier som folkskolor är af nöden»;

af Bobergs-kretsen (hvilken vid samma tillfälle upplöste sig), att »med den uppgift, folkskolan för närvarande har, nämligen att meddela kristlig fosterländsk bildning, ett främmande språk ej är nödigt», att »den omordade vinsten endast skulle blifva ett fåtals», och att »de fördelar, som läraren genom tyskans införande skulle erhålla, kunna, särskildt hvad landsbygdens lärare angår, tillgodogöras genom öfversättningar samt genom studium af den pedagogiska litteratur, vi på vårt språk äga»;

af Vifolka-Valkebokretsen, att »vår egen litteratur äger en ej ringa tillgång på pedagogiska arbeten af framstående författare», hvarjämte mot den föreslagna kursen vid seminarierna talade, att »vår folkskola bör vara och förblifva nationell och lämna väl afslutade kurser i sina läroämnen», samt att »det synes

reaktionärt att degradera folkskolan till en bottenskola för alla grenar af vetande genom tyskans införande».

Af de 146 kretsar, hvilka uttalat sig för en kurs i främmande språk vid seminarierna, hade 14 förklarat sig önska densamma obligatorisk, 29 åter velat hafva den valfri. 23 kretsar hade yrkat, att den till en början borde införas pä försök vid ett mindre antal seminarier, för att man sedan med stöd af härunder vunnen erfarenhet skulle kunna införa den äfven vid de öfriga.

Såsom uttrycklig förutsättning för införandet af den önskade begynnelsekursen i tyska hade 101 kretsar uppställt, att den nuvarande fyraåriga seminariekursen ej härigenom komme att förlängas (ytterligare 2 hade önskat dess införande »helst utan seminariekursens förlängning»). 5 hade gjort till villkor, att ej heller de dagliga undervisningstimmarnas antal blefve ökadt, 4 att inga större kostnader komme att drabba seminarie-eleverna, och 5 att intet intrång finge göras i studiet af de öfriga läroämnena.

Hvad möjligheten af den föreslagna kursens införande angår, syntes de allra flesta kretsarna vid svarens afgifvande hafva förutsatt densamma såsom själfklar och höjd öfver all diskussion. Flera hade uttryckligen uttalat sin öfvertygelse härom. Sålunda hade 14 framhållit, att inträdesfordringarna vid seminarierna kunde och borde höjas, hvarjämte åtskilliga påpekat, att mycken tid kunde vinnas genorn inskränkning i det öfverdrifna antecknings-skrifvandet samt genom utrensande af allehanda ofruktbart minneskram o. s. v. I motsats härtill hade 2 kretsar förklarat införandet af en sådan språkkurs omöjligt och 2 andra uttalat sina tvifvel om möjligheten däraf.

Hvad slutligen de afgifna svarens formulering beträffar, så hade denna i de allra flesta fall gjorts af vederbörande kretsar själfva. E^rån centralstyrelsens sida hade, som bekant, ingen sådan förelegat. Af mera kända formuleringar hade Hernö-sandsmötets blifvit använd af 3 kretsar, Malmömötets af 5, utskottsreservationens inom andra kammaren likaledes af 5 och Göteborgsmötets af 13.

Det ojämförligen öfvervägande flertalet hade sålunda förklarat sig anse, att det för lärarebildningen skulle vara fördelaktigt, om en begynnelsekurs i tyska språket blefve införd vid seminarierna, dock under förutsättning att dessas kurs ej härigenom förlängdes.

Frågans behandling hade föjaktligen visat, att inom lärarekåren finnes en synnerligen stark och allmän opinion till förmån för denna reform, som blifvit påyrkad såväl af läraremötena i Hernösand, Malmö och Göteborg som af u tskottsreservanterna vid 1893 års riksdag. Mot densamma kunde hädanefter ej längre anföras det förut understundom fn.mdragna skälet, att. man icke kände, hvad folkskollärarne själfva med afseende härpå i dlmänhet tänkte och önskade.

Centralstyrelsen beslöt, att då frågan genom riksdagsmotion eller på annat sätt