Sida 536
1894-10-17
534
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 42
under sjunde skolåret talar om Dresdens statsbyggnader, ministeriet, riksdagshus, domstolsbyggnader, om rådhus, sparkassor, sjukhus, kyrkor, kyrkogårdar, skolor o. s. v. Den ledande grundtanken är, att kunskap om hemmet och fäderneslandet är det viktigaste medlet för befordrandet af fosterlandskärlek och duglighet i det borgerliga lifvet.
Som en regel i afseende på sång gäller att blott öfva enstämmig sång. Fler-stämmiga sånger kunna inöfvas för festliga tillfällen.
Sättet att sörja för erhållande af goda arbetskrafter är vid skolan som annorstädes att sörja för ordentlig godtgörelse för arbetet.
En extra ordinarie lärares lön i Cassel är 1,200 mark. Efter ett års tjänstgöring erhålles ordinarie anställning, och lönen höjes till 1,500 mark. (I Tyskland måste en andra lärarepröfning, examen, föregå den ordinarie anställningen.) Löneförhöjning meddelas efter tjänsteår på följande sätt:
älderstillägg: löd:
efter 3 ordinarie tjänsteår 150 mark l 650 mark
6 » > 300 » 1,950 >
9 » » 200 » 2,150 »
12 » 150 » 2,300 »
15 » > 200 » 2500 »
18 200 » 2,700 »
21 » » 200 » 2,900 »
24 » » 150 » 3,050 *
27 » » 150 > 3200 »
Några lärare vid hvarje skola hafva dessutom ett arvode af ända till 350 mark för skötandet af gymnastiken.
Lärarinnorna hafva under sitt extra ordinarie år 900 mark, och med ordinarie anställning erhålla de 1,200 mark. Löneförhöjningen ställer sig för dem på följande sätt:
ål der s til lägg: lön :
efter 3 ordinarie tjänsteår 150 mark 1,350 mark » 6 » » 150 » 1,500 »
» 9 » »150 » 1,650 »
» 14 » » 150 » 1,800 »
> 19 » » 150 » 1,950 >
Rektorerna hafva en begynnelselön af 3,600 mark, hvilken genom trenne ålderstillägg med fem års mellanrum stiger till 4,500 mark efter 15 år.
Enligt för Sachsen sedan början af 1870-talet gällande lag tillämpas principen om löneförhöjning efter tjänsteår i stor utsträckning. Till minimilönen komma nämligen icke mindre än 5 ålderstillägg, ett för hvart femte år.
Från och med detta år gälla i Berlin nya bestämmelser, hvarigenom till lärarnes stora belåtenhet de olika lönegraderna upp-häfts och tjänsteårsberäkning uteslutande tillämpas. Begynnelselönen är 1,200 mark, hvilken sedermera ökas enligt följande tabell:
ålders tillägg: lön:
efter 4 ordinarie tjänsfeår 400 mark 1,600 mark
» 6 » » 300 > 1,900 »
» 8 » » 300 » 2200 >
11 400 » 2,600 *
14 > 200 » 2,800 »
17 » 200 » 3,000 »
20 » 200 » 3,200 »
23 » 200 » 3,400 »
27 » » 200 » 3,600 »
» 31 » » 200 » 3,800 >
Lärarinnorna börja med 1,200 mark, hvarpå erhålles
ålderstillägg: lön:
efter 3 ordinarie tjänsteår 200 mark 1,400 mark > 6 » » 100 » 1,500 »
» 9 » » 200 > 1,700 »
» 12 > » 100 » 1,800 »
» 15 » » 200 » 2,000 »
» 18 » 200 » 2,200 »
Skolornas rektorer erhålla jämte bostad och bränsle till en början 3,400 mark, efter 6 år 3,800 mark och efter ytterligare 6 år 4,200 mark.
Hel pension erhålles vid 65 års ålder och utgår med 3A af lönen. En lärare erhåller sålunda 2,850 mark och en lärarinna 1,650 mark. I Cassel erhåller änka efter lärare 500 mark och från den l april förra året ä^o lärarne befriade från afgift till änke- och pupillkassan.
Berlins lärareförening bildades den 24 september 1880 genom sammanslagning af två äldre föreningar. Dess mål är att befordra folkbildningen genom att höja folkskolan. Detta mål söker man vinna genom diskussion af frågor rörande skolan och dess lärare, genom att samverka med föreningar för folkbildning, genom höjandet af föreningsmedlemmarnes egen bildning, genom ekonomisk själfhälp, genom att understödja efterlefvande anhöriga samt genom sällskapslif i föreningen. Antalet medlemmar är for närvarande 2,017 och årsafgiften 4 mark.
:Inom föreningen finnas 12 ständiga utskott, som förvalta föreningens angelägenheter; fria föreningar, som hafva att verka för den pedagogiska vetenskapen samt slutligen sångföreningen. Utskottet n:r l ombesörjer utgifvandet af Pädagogische Zei-tung, som är hufvudorgan för allmänna tyska lärareföreningen; utskottet n:r 2 anordnar föreläsningar; utskottet n:r 3 har skolmuseet om hand o. s. v. Utskottet n:r 12 utlämnar till nedsatta priser inträdeskort till åtskilliga af Berlins sevärdheter samt lämnar uppgift på specialister bland läkare, hvilka betjäna föreningens medlemmar till nedsatta pris.
I föredraget redogjordes dessutom för skolkök, skollofskolonier, skolbibliotek, fortsättningsundervisningsanstalter, anordningar i afseende på barnens lekar samt de pågående Sträfvandena för åstadkommande af sommarhem för lärare. Det upplystes att tomt för ändamålet redan vore inköpt i Riesengebirge; och att man hoppades med det snaraste blifva i tillfälle att påbörja byggnadsföretaget.
Beaktansvärda bevis framhöllos därpå, att skolan kraftigt understöddes i sitt arbete genom en allvarlig kontroll öfver barnens ordentliga skolgång.
Viljans uppfostran.
Ett af de utmärkande dragen för vår tids pedagogiska rörelser är, att skolans uppfostrande verksamhet ofta kommer på tal. Det börjar blifva för både pedagoger och andra en uppenbar och påtaglig san-
ning, att kunskaper utan uppfostran visserligen utgöra en god sad, men en sad som icke blifvit sådd i god jord; att uppfostran - detta ord taget i sin vidsträcktare betydelse - bör vara det centrala uti såväl skolans som hemmets verksamhet för det uppväxande släktets daning, samt att kunskapsmeddelandet är att anse som ett medel i uppfostrans tjänst. Härmed faller sålunda den gamla åsikten, att hemmet skall uppfostra och skolan endast undervisa. Då man emellertid numera synes benägen att öfvergå till en annan öfverdrift, nämligen att kasta hela uppfostringsbördan på skolan, är detta blott en ny bekräftelse på den gamla sanningen, att den ena ytterligheten framkallar den andra. Det rätta utgör här såsom ofta eljest medelvägen: uppfostringsuppgiften åligger både hemmet och skolan. Hvad den ena i detta afseen- j de försummar, kan icke af den andra godt-göras, alldenstund det här gäller en verksamhet, som icke kan få inskränkas till vissa tider af året eller timmar om dagen, utan som måste utgöra en fortlöpande och sammanhängande kedja.
Då man hör talet om själfsvåld och andra mindre goda sidor hos det uppväxande släktet, frestas man stundom att fråga sig, om icke dessa olater té sig mera bjärt nu än förr, helst när de ställas gent emot frukterna af ett utveckladt och kostbart skolväsen, och man i afseende på dessa frukter måhända känner sig något besviken. Men äfven om svaret härvidlag skulle utfalla jakande, får man dock icke blunda för det sakförhållandet, att uppfostran icke varit nog intensiv, för att den med framgång skulle hafva kunnat bekämpa de onda och utveckla de goda anlagen. Till detta resultat hafva i första rummet hemmen bidragit, men ingalunda lärer skolan i detta fall kunna två sina händer.
I sin sträfvan att framhålla det sanna, goda och sköna har skolan kanske icke med alla till buds stående medel jämväl vinnlagt sig att rikta viljan mot det rätta och stålsätta den mot dåliga inflytelser. Det kan möjligen hafva inträffat, att målet förväxlats med medlen, att kunskapsinhäm-tandet ansetts såsom det väsentliga, hvarvid karaktärsdaningen och u-ndervisningens inflytande därpå fått stå tillbaka som underordnade moment af skolarbetet. En dylik förväxling af hufvudsak och bisak gör sig icke så sällan gällande ännu i våra dagar och kommer nog att fortfara, så länge icke de därtill uppmuntrande anledningarna hunnit fullkomligt undanrödjas. De föreskrifna kurserna måste ju genomgås, annars kommer kunskapspröfningen under en eller annan form, fe. ex. en inspektion eller en examen, att lämna ett mindre tillfredsställande resultat. Undersökningen afser vid sådana tillfällen vanligen endast kvantiteten af de inhämtade kunskaperna.
Å andra sidan kan äfven föreligga det fall, att man rätt fattat i sikte skolans väsentliga mål men i sträfvandet därefter rönt föga framgång. Anledningarna härtill kunna ju vara många, dock torde de företrädesvis vara att söka uti bristande kon-
Källa: Project Runeberg ·