Svensk Läraretidning: 1894

536

SVENSK IARARETIDNING-

N:r 42

och rätt, för samhällets och samvetets kraf»? Helt säkert icke en enda. Att i uttalandet af och samtycket till sådana allmänt kända och erkända sanningar se ett viktigt »uppslag» är en naivetet, som endast kan ursäktas hos den med skolförhållanden fullständigt obekante.

Mindre ursäktligt är, att artikelförfattaren begagnar sin obekantskap med skolförhållanden såsom grundval för alldeles oriktiga insinuationer. Det är just bland de i Linköping församlade - säger han -

som fordran på bättre tillgodoseende af de sedliga krafven på skolan framkommit, under det vi aldrig hört denna sak betonad vid något möte, där »skollärarne fått reda sig själfva», i Sveriges allmänna folkskollärareförening. Vare detta sagdt utan att vilja i någon mån nedsätta denna förening (j), som endast följt den allmänna riktningen ätt så godt som uteslutande tillgodose kunskapsintresset.

. Vi kunna naturligtvis icke bestrida, att artikelförfattaren aldrig hört uppfostrans betydelse betonad vid något möte, där skollärarne fått reda sig själfva. Men om så är, så bevisar detta blott, att han aldrig tagit kännedom örn dessa möten. Han hade eljest endast behöft genombläddra någon årgång af Svensk Läraretidning för att där finna en mängd af uttalanden rörande den sedliga uppfostran från kretsarna i Sveriges allmänna folkskollärareförening. Och vid det senaste allmänna svenska folkskolläraremötet i Göteborg voro öfverlägg-ningsämnena alldeles särskildt hämtade just från detta område.

Särdeles betecknande är ock det medgifvande artikelförfattaren gör omedelbart efter framläggandet af det förmenta »uppslagets» innebörd. Han säger:

Huru detta (bildandet af karaktärer) skall tillgå, är förstås icke så lätt att säga. Det gifves ingen regel eller metod, med hvars till-lämpning hvilken som helst kan uppnå det åsyftade resultatet.

Nej, detta är nog alldeles riktigt. Den stora upptäckten är ännu icke gjofd. Och minst af allt lär den bli gjord af sådana, som tro sig äga själfva saken, så snart de blott få höra talas om densamma. Hvad som här kräfves är icke allmänna önskemål utan ett energiskt arbete för förverkligandet af dessa önskemål. Alla folkskolans verkliga vänner böra samverka för en sådan omskapning af folkundervisningen i dess helhet, från det första ämnet till det sista, att inpluggandet af ofattliga abstraktioner och dödt rmnneskram måtte blifva rensadt bort, och den dyrbara barndomstiden blifva använd endast för sådant, som kan verka uppfostrande på de unga, d. ä. utvecklande på deras tanke, känsla och vilja.

Skolschismen i Malmö

fortsattes med å båda sidor oförminskad bitterhet. Knappt hafva de två senaste målen blifvit af k. m:t afgjorda, förr än en ny rättegång börjar.

En af de i striden inblandade, läraren N. O. Hörte, har hittills varit anställd vid

folkskolans öfverklasser, den s. k. borgareskolan, hufvudsakligen såsom lärare i svenska och tyska. Den 30 sistlidne augusti hölls i Malmö det lagstadgade sammanträdet mellan lärarepersonalen och skolrådet. Lärarne hade bland annat såsom öfver-läggningsämne föreslagit: tryckandet af inspektörens föreskrifter och anvisningar. Egendomligt nog vägrade ordföranden t. o. m. att föredraga denna fråga; den skulle icke ens få diskuteras. Med anledning häraf yttrade hr Hörle:

Då sålunda hr ordföranden bestämdt nekar oss att yttra oss i någon af de andra inlämnade frågorna, exempelvis den om tryckandet af inspektörens föreskrifter och anvisningar, så anhåller jag att få denna bestämda vägran förd till protokollet, då åtminstone jag har för afsikt att i högre instans söka vinna den rättelse som står att få, emedan jag anser, att k. m:ts stadgas både ordalag och andemening härmed blifvit kränkta.

Något senare samma dag höll skolrådet sammanträde och fattades därvid följande beslut:

Sedan folkskoleinspektören anmält, att läraren i borgareskolan Hörle visat sig olämplig som kristendomslärare i denna folkskolans högsta afdelning samt därjämte behandlat sina lärjungar på ett ovist och öfvermodigt sätt., beslöt skolrådet, att hr Hörle skulle transporteras till Kirsebergsskolan.

Rätt mången torde härvid göra den reflexionen, att om hr Hörle verkligen varit olämplig såsom kristendomslärare samt behandlat sina lärjungar på ett ovist och öfvermodigt sätt, så kunde detta visserligen motivera en varning, men svårligen en transportering. Eller hvarför skulle de stackars fattiga barnen ute vid Kirsebergs-backarna nöjas med en olämpligare kristendomslärare samt en ovisare och öfver-modigare behandling än lärjungarne i »bor gareskolan»? Snarare borde det väl vara tvärt om. Något begripligare blir emellertid transporteringen, då man får upplysning om, att hr Hörle genom densamma förlorar 100 kronor årligen, samt att den honom anvisade skolan ligger långt utanför staden.

Hr Hörle har rtu hos domkapitlet öfver-klagat de för honom förnärmliga uttrycken i skolrådsprotokoUet af den 30 augusti, antagligen för att därmed hafva inlagt en protest mot nämda protokoll, så att detsamma ej måtte kunna användas såsom stöd för en möjligen tilltänkt varning.

Detta öfverklagande är ju hans rättighet, och därom är intet att säga, ehuru någon ändring af transporteringsbeslutet svårligen lärer stå att vinna. Men hvad vi från lärarekårens och folkskolans synpunkt icke kunna undgå att beklaga, det är det hänsynslösa sätt, hvarpå hr H. nu i pressen bekämpar sina motståndare. Att en lärare kommer i konflikt med sina myndigheter är dess värre något, som understundom icke kan undvikas, och vi höra som bekant ingalunda till dem, som önska en krypande och lakejartad lärarekår. Men man kan säga sin mening, och man kan förfäkta sin rätt utan att därför åsidosätta ett jota af den manliga höflighet, som en tjänsteman alltid är skyldig sina lagliga öfverordnade, helst i tjänsteärenden. Het-

siga artiklar i den mest extravaganta reporterstil kunna vara pikanta för dem, som finna behag i personlig skandal och älska att gifva densamma största möjliga spridning. Men icke vinner man genorn sådana den bildade allmänhetens sympatier, hvilka lärarekåren dock så väl behöfver. Skolschismen i Malmö har redan gått allt för långt. Härsklystnaden har framkallat, opposition, denna förföljelse, denna åter hänsynslös bitterhet, denna i sin ordning nya förföljelser o. s. v. Det vore önskligt, att den bedröfliga cirkeln någon gång kunde få ett slut. Båda parterna hafva sin del af skulden, och ingen af dem har genom stridens fullföljande någon lager att vinna.

Sådd och skörd.

För några år sedan gick genom svenska pressen en notis om, att en fader i södra Helsingland myndigt underrättat läraren i den skola, sonen besökte, att han förbjudit sin son läsa geografi, svensk historia och naturlära och till yttermera visso gömt läroböckerna i dessa ämnen. Hvarthän en dylik uppfostran i och till lagolydnad och trots måste föra ligger ji öppen dag. Frukterna hafva icke heller i detta fall uteblifvit: den nu 16-årige ynglingen blef den 6 oktober häktad för inbrottsstöld.

Frisk luft och renlighet i skolorna.

En artikelförfattare i Norsk Skoleti-dende framhåller, huru illa det är sörjdt med afseende på renlighet och ventilation i de norska landsskolorna. Han föreslår, att i skollagen måtte inryckas en bestämmelse af ungefär följande innehåll :

I alla skolrum tvättas golfvet och skolbor-den minst två gånger i veckan samt både väggar och tak en gång i månaden under skoltiden.

Alla skolrum, äfven de hyrda, skola förses med ventilationsapparater.

Månne icke äfven i vår svenska folkskolestadga en liknande bestämmelse behöfde intagas?

Fullt statsbidrag oaktadt varningen. Skolrådet i Knislinge församling anhöll hos länsstyrelsen i Kristianstad att af allmänna medel för innevarande år erhålla ett belopp af 466 kr. 67 öre såsom lönetillskott åt examinerade ordinarie folkskolläraren Sv. Ekberg, hvilken den 23 april 1872 blifvit väld till folkskollärare i församlingen och i årlig lön åtnjöte, 700 kr.

Vid rekvisitionens granskning å landskontoret anmärktes till afdrag ett belopp af 66 kr. 67 öre på grund däraf, att, enligt hvad folkskoleinspektören intygat, E., ehuru han oförvitligt tjänstgjort öfver fem år, likväl under år 1893 och således inom de fem senaste åren fått sig tilldelad varning. På grund häraf utanordnade länsstyrelsen endast 400 kr. Skolrådet klagade hos k. m:t, som den 28 sistl. september resolverade,