Svensk Läraretidning: 1894

548

SVENSK LÄEÅRETIDNING.

N:r 43

hårda bestraffningar, gynnsamma tillfällen och frestelser till afvikelser af detta slag, böra naturligtvis inskränkas. Men uppfostraren bör ha klart för sig, att dessa osanningar i grunden äro själfviskhet och moralisk slapphet och därför böra motverkas genom vädjan till heder, själfaktning och självbehärskning. En fordrande och kraftig moralisk, intellektuell och fysisk uppfostran är det säkraste botemedlet.

Fantasi och lek gifva anledning till det femte slaget af osanningar. Tjusningskraften hos många barnsliga lekar beror delvis på ett själf-bedrägeri. Barn inbilla sig eller låtsas, att de äro djur, soldater, jägare, handtverkare, köpmän, präster, änglar och troll. De leka skola, domstol, möte, riksdag o. s. v. Många barn lefva på detta sätt åratal hufvudsakligen i fantasiens värld. Det tyckes nästan vara regel, att fantasirika barn äro mera slöa i sitt skolarbete, och att hos dem, som utmärka sig i skolan, de egna inre föreställningarna merendels äro färre eller mindre lifliga. Ofta får man hos fantasirika barn iakttaga en benägenhet att öfverdrifva och förvrida verkligheten. De kunna t. ex. försäkra, att de sett en hund så stor som en häst, äpplen på körsbärsträd eller andra märkvärdiga saker. Småningom börja de tycka om att väcka förvåning genom att berätta mindre sannolika historier. Gossar, som roa sina kamrater med långa, ofta ganska sinnrika berättelser ur egen fatabur, och flickor, som »sätta ihop» löjliga saker om andra, äro exempel därpå.

Fantasiens tyglande, ingalunda dess kväfvande, är hvad som i sanningens höga intresse bör eftersträfvas. Olämplig och dålig litteratur har mycket bidragit till de sämre böjelsernas tillväxt på detta område. Utrönandet af bästa sättet att i rätt tid och lämpligt mått göra ungdomen delaktig af världens bästa litteratur är därför för uppfostraren af synnerlig betydelse.

Det sjette slaget af osanningar är yttringar af formlig pseedo/nani (lögn-mani). Dessa äro de värsta af alla lögner och måste anses som rent sjukliga företeelser. De kännetecknas af en häftig böjelse för prål, falska förevändningar och anläggande af nya egenskaper vid förflyttning till annan omgifning. Flickor med anlag i denna riktning utvecklas till hysteriska sjuklingar, som bedraga både sig själfva och sin omgifning, gossarne blifva skrymtare och bedragare. - Sådana fall af osannfärdighet fordra den o fördröj ligaste och mest kraftiga behandling. Om förmaningar och allvarliga tillrättavisningar ej äro nog, bör man använda kroppslig aga eller rent af sända efter läkare.

Slutligen räknar Stanley Hall såsom det sjunde slaget af osanningar de många undflykter, som barn använda vid osanningar, hvilka såra samvetet. Att tänka »det menar jag inte» eller använda ett uttryck i annan bemärkelse än den vanliga är ett ofta förekommande sätt att göra ett hemligt förbehåll. En i handling utförd osanning anses t. ex. icke så farlig som en uttalad: det är mindre syndigt att nicka än att säga ja; att peka åt orätt håll, om man tillfrågas, hvart någon gått, är ej så illa som att säga orätt.

Ännu en mängd andra former af osannfärdighet äro hos barnen allmänt gängse. Genomgående sanningskärlek kommer först genom hårdt arbete och framträder därför sent, och skollifvet är så fullt af frestelser till osannfärdighet, att ett ärligt och sant barn kan anses som dess sällsyntaste såväl som dess ädlaste frukt.

Den hufvudsakligen praktiska sidan af saken är, att läraren skiljer mellan de olika formerna af den farliga sjukdomen och för hvarje särskildt fall använder det rätta läkemedlet. Långt ifrån att vara ett enkelt ondt, alstras denna sjukdom af så många olika och hvarandra motsatta böjelser, att den behandling, som kanske skulle bota en form, ibland skulle rent af förvärra en annan.

Stanley Hall slutar sin framställning med följande för hans ståndpunkt betecknande ord. »Om mänskligheten, medan den ännu är i stånd därtill, öfverger lögnen och återgår till det bästa och sannaste inom sig själf, nämligen att vara och anses för hvad man på grund af natur och ärftlighet i själfva verket är; då skall därigenom åstadkommas en allmän moralisk reform, hvilken skall uppenbara sig i nya intellektuella insikter, lättnad och tillfredsställelse för känslan, större energi i handlingen och kanske äfven som en fysisk förbättring af vissa lynnets sjukdomar - en reform, som från den vetenskapliga psykologiens ståndpunkt icke vore ovärdig den gamla storslagna men högeligen missbrukade benämningen pånyttfödelsen

Kollegan d:r N. G. V. Lagerstedt lämnade därefter en redogörelse för några af de undersökningar inom barnpsykolpgiens område, hvilka utförts i Tyskland. År 1880 utgaf professor Preyer ett arbete: »Barnasjälen», hvars innehåll var grundadt på noggranna undersökningar, som professor Preyer under tre års tid utfört på sin egen son. Uti flera tyska städer: Berlin, Annaberg m. fi. har man sökt att genom framställda frågor utröna, hvilken föreställningskrets barnen äga vid inträdet i skolan. Man har därvid funnit, att denna föreställningskrets är vida mindre, än man vanligen tror. En rätt insikt härom är helt naturligt af största betydelse. Endast med ledning af denna kan den första undervisningen afpassas efter barnets ståndpunkt. En af lärarne vid den med seminariet i Jena förenade öfningsskolan har utvidgat dessa undersökningar på det sätt, att han vänder sig till sina lärjungars föräldrar med frågor för att genom dessa utröna lärjungarnas icke blott föreställningskrets utan ock deras fysiska utveckling samt deras känslo-och viljelif.

Folkskolläraren Fridtjuv Berg framhöll, hurusom undersökningar af den kroppsliga och själsliga utvecklingen under barndomen blifvit utförda äfven i Skandinavien. Från Sverige känner man en omfattande sådan: den på sin tid af de fåkunniga så förhånade men nu världsberömda af professor Axel Key. Den angår närmast den fysiska utvecklingen. Från Danmark och Norge känner man en undersökning af mera psykologisk natur. Den verkställdes af psykologen Knud Ipsen i Danmark och rektor P. Voss i Norge och försiggick såj att man lät inemot 2,000 lärjungar af olika åldrar och från olika trakter skriftligen besvara frågorna: »Hvad vill du helst bli, när du blir stor? Och hvarför vill du helst bli just det?»

Med anledning af de redogörelser härför, som lämnats.i tidskriften »Vor Ungdom», hade talaren föranstaltat en dylik undersökning i miniatyr med 101 gossar och 34 flickor vid Stockholms folkskolor. Af denna undersöknings resultat lämnade talaren en intressant framställning.*

Folkskolläraren Hjalmar Berg påpekade det ganska rika material för undersökningar af detta slag, hvilket finnes uti våra barn-

tidningars samlingar af bref från sina små läsare. Talaren uppläste såsom prof några af de bref, hvilka insändts till tidningen Jultomten.*

Docenten Bager-Sjögren fäste uppmärksamheten på de af fransmannen Perez gjorda undersökningarna och de arbeten, i hvilka han framlagt resultaten af dem. Talaren uppmanade lärare och lärarinnor att med alla till buds stående medel söka utforska och vinna klarhet öfver olika områden af barnets själslif. Den estetiska sidan hade hitintills blifvit alltför mycket försummad. Genom uppsatsskrifning och skriftligt besvarande af bestämda frågor borde man söka utröna lärjungarnes estetiska sympatier och antipatier, deras smak beträffande litteratur, konst och natur.

Skolföreståndarinnan fröken Hilda Casselli varnade för de faror, med hvilka dylika undersökningar kunna vara förenade, om icke den högsta grad af försiktighet och grannlagenhet därvid iakttages. - Dessa faror framhöllos ytterligare af folkskolläraren Axel Blomqvist.

Rektor S. Almquist afslöt öfverläggningen rned en uppmaning till de närvarande att trots de i vissa afseenden berättigade varningar, hvilka nu framkommit, söka samla och tillvarataga alla de iakttagelser, hvilka kunna sprida klarhet öfver barnanaturen. Det vore* önskvärdt, om meddelanden rörande sådana iakttagelser insändes till sällskapet, som på bästa sätt skulle söka göra dem fruktbärande.

* Till dessa båda redogörelser för svenska bidrag till undersökningar af ifrågavarande art torde vi i ett följande nummer återkomma.

FÖR DAGEN.

Huru skall läraren få skolträdgård?

Ett under denna månad hos k. m:t afgjordt mål visar, huru besvärligt, ja snart sagdt omöjligt det stundom kan vara för en lärare att komma i besittning af de förmåner, som tillerkänts honom af myndigheterna.

Redan i april 1884 medgaf k. m:t, på därom af Björsäters församling i Östergötland gjord ansökan, att församlingen finge expropriera jord till en skolträdgård vid Frängsbo folk- och småskola. Någon expropriation blef emellertid ej af.

Så förflöto några år, till dess länsstyrelsen på därom gjord framställning genom utslag den 29 december 1888 förständiga-de församlingens skolråd att, därest laga hinder icke mötte, före den l juni 1889 verkställa berörda expropriation.

Icke heller nu blef något afgjordt vid saken. Genom utslag den 3 maj 1890 förständigade ånyo länsstyrelsen församlingen att, därest icke öfverenskommelse kunde ined vederbörande träffas om annat förhållande, ställa sig länsstyrelsens förra utslag till ovillkorlig öfverrättelse.

Någon expropriation kom det oaktadt ej till stånd. Läraren vid Frängsbo folk-