Svensk Läraretidning: 1894

624

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 49

senius blifvit tillika med denne aflägsnad från universitetsstaden samt i stället kallad att vara konungen följaktig såsom hans biktfader. Att äfven Rudbeckius tog sina uppfostrareplikter på allvar, därom hafva vi ett bevis i det allvarliga förmaningstal han den 20 juni 1617 höll till konungen med anledning af någon begången sedlig förvillelse. Detta tal, hvaraf en afskrift ännu finnes bevarad, vittnar fördelaktigt om biktfaderns frimodighet. Det länder den då 23-årige konungen till heder, att han upptog bestraffningen såsom sig borde. Med nyss nämda år, 1617, hvilket var Gustaf Adolfs kröningsår, synes i själfva verket dennes karaktär vara stadgad och hans ungdomsutveckling afslutad.

2.

Det svenska skolväsendet befann sig vid Gustaf Adolfs tillträde till regeringen i ett ganska bedröfligt skick. Dess medeltida inrättningar hade till stor del störtat samman genom kyrkoreduktionen, och någon ny byggnad hade oaktadt alla bemödanden ännu icke kommit till stånd, väsentligen på grund af stridiga åsikter om det offentliga läroverkets mål. Kyrkans män ville bibehålla skolorna och universitetet vid deras gamla uppgift att vara prästbildning s -anstalter. Gustaf Vasa och hans söner fordrade däremot, att de därjämte skulle lämna dugliga ämnessvenner för förvaltningen och krigsmakten, ja t. o. m. för det borgerliga näringslifvet. Statens läroverk skulle, yrkade de, utbilda tjänare såväl för Guds församling som för det världsliga regementet, och vid sidan af dem borde finnas kommunala skolor, uti hvilka de unga kunde blifva för-farne att rätt bruka köpenskap eller eljest lära ärliga och nyttiga ämbeten (= handtverk).

Sådana fordringar voro alldeles i ramismens anda. De omfattades ock med ifver af Johan Skytte. Strax sedan denne blifvit Karl IX:s pedagogiska rådgifvare, uppgjordes ett omfattande förslag till universitetsreform, enligt hvilket de teologie professorernas antal skulle något inskränkas, hvaremot en professur skulle upprättas i lagkunskap och politik, en i läkarekonst (och anatomiska undersökningar), en i historia m. m.; endast de två teologerna skulle få vara präster, och tillsynen öfver universitetet skulle lämnas åt en nämd, bestående af ärkebiskopen och två andra biskopar samt fyra världsliga medlemmar, nämligen två riksråd och två lärda män ur konungens kansli. I samma riktning gingo flera följande förslag och uttalanden från Karls sida. Till följd af spänningen mellan honom och universitetslärarne samt mellan dessa inbördes förblef dock allt väsentligen vid det gamla.

Programmet vidhölls emellertid af Skytte och upptogs på allvar af Gustaf Adolf. Det biträddes ock af den nu så inflytelserike Axel Oxenstierna (l 583-1654), hvilken i rent filosofiskt afseende visserligen

icke var Rami anhängare men däremot i fråga om undervisningen delade dennes tankar. Vid 1620 års riksdag begärde konungen prästerskapets yttrande öfver ett omfattande förslag till undervisningsreform.

Bland andra fel och brister, som här och hvar kunna finnas i vårt land - heter det där - är det icke det ringaste, att akademien och skolorna äro ganska illa beställda. Undervisningen i akademien och skolorna är så oriktig och elak, att ingen där kan komma till någon uppfostran. Alla de, som i akademien eller skolorna blifva brukade, hafva antingen veder-tagit predikoämbetet eller ock riktat sina studier därhän, hvarför ock undervisningen i religionen kan någorlunda passera, ehuruväl äfven till predikoämbetet finnas få, som det med nytta och väl kunna föra och förestå- Men i öfrigt står mäkta illa till. Akademi och skolor böra vara en verkstad, uti hvilken goda anlag kunna utbildas icke allenast till Guds församlings utan ock till regementets tjänst, så ock eljest till ärliga och lofliga konster, hvarmed ett ärbart och borgerligt lefverne be-kvämligen och nytteligen han underhållas. Nu är en stor brist, att till regementet finnas platt inga nyttiga och instruerade, äfvenså att icke någon god stadsskrifvare finnes, ej heller någon god fogde och skrifvare å landet, och alla de, som på landet eller i städerna bekläda magistratssysslor och ämbeten, äro mestadels så olärde, att en part icke ens kan skrifva sitt namn. Grunden härtill ligger i lärarnes förvända art. Såsom dessa själfva intet förstå eller akta, hvad till regementet eller ett borgerligt lefverne hörer, alltså kunna de det icke heller någon annan lära och - det som värst är - icke låta hvarje förmåga utmärka sig i sådant, som han har mesta anlag till, utan i stället styrka de honom allt ifrån barndomen ifrån regementssaker, särdeles krigsväsendet, så att hatet och misshaget till krigsförstånd och disciplin både hos adel och oadel med åldern allt mera tillväxer, hvarigenom ock landet är blifvet magert och ofruktsamt på nyttigt folk, så att äfven i dessa besvärliga och medellösa tider det dock är större brist på folk än på penningar.

Prästerskapet anbefalldes afgifva utlåtande, huru akademien borde ordnas, huru många gymnasier och trivialskolor behöfdes och hvad i dem borde läras, hurudan inspektionen borde vara o. s. v.

Svaret blef, såsom Geijer något kärft yttrar, underligt och enfaldigt. Något fel i själfva systemet erkändes icke, utan berodde missförhållandena på enstaka personer samt på saknaden af skolordning och bristen på tillräckliga anslag. Akademien borde förses med nödiga lärostolar. För öfrigt borde läroverken vara af tre slag: gymnasier, trivialskolor och barnskolor. Gymnasier borde finnas i alla biskopsstäder utom Uppsala, trivialskolor uti andra mera betydande städer, i de mindre betydande däremot »barnskolor», i hvilka skulle undervisas i läsa, skrifva och räkna samt i grammatik, Luthers katekes och latinets första grunder. Inspektionen skulle ombesörjas vid akademien af en kanslär, vid gymnasier och skolor af biskopen.

Detta prästernas förslag var icke konungen synnerligen till nöjes. Vid reformernas verkställande afvek han ock i väsentliga delar därifrån.

Största omvårdnaden visades universitetet. Det fick 1622 Johan Skytte till kanslär, försågs genom honom och Axel Oxenstierna med nya privilegier och konstitutioner samt genom konungens storartade gåfvobref å Gustavianska arf-vegodsen 1624 rned en säker ekonomisk grundval. Undervisningen utvidgades genom lärareantalets ökande samt genom en rnera tidsenlig fördelning af ämnena och en rnera praktisk bestämning af deras omfång. Teologien förlorade sitt förra absoluta öfvervälde och hänvisades till en fakultet för sig; professorerna där förbjödos strängeligen att vanställa sitt föredrag genom inblandning af skolastiska och metafysiska hårklyfverier, ur hvilka det papistiska mörkret fordom uppväxt. Juristerna skulle tyda Sveriges lag och de rättsfrågor, som i vårt land mest föreföllo. Matematiken skulle tillämpas på arkitektur, mekanik och ingeniörs-konst. Medicinen skulle omfatta icke endast bokstudier utan äfven dissektioner. I historieundervisningen skulle inrymmas studiet af runstenar och forn-skrifter m. m. Genom donation af Skytte 1622 stiftades en särskild profession i vältalighet och politik.

Rörande skolornas organisation omfattade konungen helt andra grundsatser än prästerskapet, På det kostnaden icke måtte blifva kronan allt för besvärlig för skolornas myckenhets skull, borde antalet läroverk inskränkas till några få och dessa i stället utrustas så mycket bättre. Af gymnasier borde helst icke underhållas flera än två, det ena i Åbo, det andra i Linköping. Af trivialskolor vore nog med sex eller sju, nämligen i Västerås, Växjö, Skara, Viborg och Kalmar samt Hernösand eller Uleåborg. I trivialskolor och gymnasier borde ej öfvas blott kyrkolära, kyrkomusik och kyrkospråk (latin och grekiska) samt hvad därmed sammanhängde utan ock mera praktiska ämnen: i trivialskolorna matematik, astronomi och fysik samt i gymnasierna dessutom moral, samhällslära och rättslära. Hvad de af prästerskapet påyrkade småläroverken anginge förklarade sig konungen ej veta, hvarför dylika skulle bekostas af staten, då ju de åtta eller nio gymnasierna och trivialskolorna vore hvarandra tillräckligt nära belägna. I stället borde barnskolor här hållas af kommunerna själfva, de större af dessa ej betaget att upprätta egna trivialskolor, om de funne sig därtill hafva råd.

Af särskildt intresse är konungens sträfvan för upprättande af kommunala barnskolor. Sådana hade under namn af »skrifvareskolor» och »räkneskolor» funnits på enstaka ställen redan före hans tid och torde få anses såsom de allra första begynnelserna till våra svenska stadsfolkskolor. Gustaf Adolf var af dem en varm vän. Genom den af Axel