Svensk Läraretidning: 1894

hr C. J. Jakobson i Karlshult vid 1891 års riksdag på begäran väckta motionen om ett kontant belopp såsom ersättning för de nämda naturaprestationerna.

Sammansatta lag- och statsutskottet yttrar i sitt betänkande n:r 3 om detta förslag bland annat följande:

»Nekas kan emellertid icke, att ett obligatoriskt utbyte af det föråldrade aflöningssättet kofoder in natura mot ersättning i penningar, på sätt hr Zotterman ifrågasatt, skulle medföra äfsevärda fördelar.»

Men utskottet ansåg svårighet uppstå vid utfinnande af ett för hela riket afpassadt belopp för ersättningens utgående, emedan ersättningsbeloppet 100 kronor, som jag då föreslog, skulle för lärarne i de norra provinserna blifva en minskning uti deras löneförmåner, under det att däremot åtgärden skulle medföra en icke oväsentlig förhöjning däri för lärarne i ett stort antal provinser. Utskottet ansåg dock icke något annat belopp än det nämda böra förekomma; helst som vederbörande utskott under de senaste riksdagarna uttalat sig för detsamma.

Är det nu så som utskottet medgifver, att ett obligatoriskt utbyte af det föråldrade aflöningssättet kofoder in natura mot ersättning i penningar, på sätt jag föreslagit, skulle medföra afsevärda fördelar, och befinnes det belopp jag föreslagit vara det enda antagliga, så hade jag väntat, att utskottet skulle hafva kommit till ett tillstyrkande beslut i fråga om min motion. Men så skedde emellertid icke, och skälet därtill var, att utskottet ansåg, att ett bifall till min motion skulle hafva den följden med sig, att ett stort antal kommuner skulle af staten åläggas större uppoffringar för skolväsendet än dem, de nu äro underkastade, men ett sådant åläggande fordrade billigtvis, att regleringen icke genomfördes annat än under förutsättning att staten, såsom hrr Nilsson i Skärhus och Svensson i Olseröd ifrågasatt, trädde emellan och lättade bördan för kommunerna.

Enligt min åsikt är detta skäl icke tillräckligt kraftigt att därpå grunda ett afslag. Vida större bördor än dessa läggas på kommunerna, utan att man däremot hyser några egentliga skrupler. Jag tillåter mig blott erinra om de i administrativ väg under sistlidna år genom kungl, medicinalstyrelsen utfärdade påbud om anskaffande af epidemisjukstugor i hvarje kommun. Följden af detta påbud blir en kostnad mer än 10 gånger större än den af mig föreslagna kofoderersättningen.

*

Skolutskottet,

såsom andra kammarens tillfälliga utskott n:r l plägar kallas, enär det hufvudsakligen har att behandla skolfrågor, valdes sistlidne lördag. Utskottet erhöll följande sammansättning:

ordinarie ledamöter: redaktör E. Hammarlund, direktor E. A. Zotterman och hr J. A. Johansson i Strömsberg med hvardera 183 röster, godsägaren G. F. Östberg med 182 röster, lektor R. E. L. Darin, folkskollärarne Fridtjuv Berg och J. Nordin i Hammerdal samt hrr A. Olsson i Mårdäng och Daniel Persson i Tällberg med hvardera 120 röster;

suppleanter: regementspastor J. G. O. Högstedt, folkskolläraren. J. E. Nordin i Sättna och hr O. G. Erikson i Öfre Odensvi med hvardera 105 röster, metallarbetaren Joh:s Svensson i Stockholm med 104 röster och godsägaren P. O. Lundell (en broder till professor J. A. Lundell) med 94 röster.

(Det var här liksom vid de öfriga valen vid årets riksdag gamla landlmannapartiets och centerns förenade lista, som blef den segrande. Nya landtmannapartiets lista upptog såsom ordinarie ledamöter utom de fyra med högsta röstetalen valda följande fem namn: A. E. Baaz, E. G. Bexell, N. Jönsson i Gammalstorp, O. Persson i Killebäckstorp och D. G. Restadius.)

Vid utskottets konstituerande sammanträde i måndags återvaldes till ordförande hr G. F. Östberg och till vice ordförande hr E. Hammarlund.

Vid de närmast följande sammanträdena torde utskottet komma att sysselsätta sig med motionerna rörande folkskoleinspektionen och folkskolan såsom bottenskola.

*

Möten mellan skolråd

och lärarepersonal.

(Meddelanden till Svensk Läraretidning.)

Ljusdal, Gflb.: Vid sammanträdet, som hölls den 28 januari, beslöts: att under året taga i öfvervägande inrättande af fortsättningsskolor vid några af de folkskolor inom församlingen, där barnantalet är störst; att gå i författning om inrättande af ett barn- och ungdomsbibliotek; att skolrådet - till främjande af jämn skolgång - för hvarje månad hos lärarne skall inhämta uppgift å de barn, som bevista undervisningen ojämt eller helt och hållet försumma densamma, samt sedan vidtaga tjänliga åtgärder för att förmå barnen ordentligt besöka skolan; att fullständiga afgångsbetyg skola företes vid inskrifning i konfirmationsskolan; att ett ex. af d-.r Silfverskiölds bok, »Om skolhäl-sovården» skall inköpas till hvar och en af församlingens skolor; att tidsenlig ventilation skall anbringas i några af skolhusen; samtal en del nödig materiel skall inköpas. Förhandlingarna pågingo under synbart intresse och allmänt deltagande i öfver 5 timmar. Efter mötets slut bjödos samtliga lärare och lärarinnor på middag och supé i ordförandens hem, där tiden tillbragtes med samtal, sång och musik.

Hidinge, Öreb.: En skrifvelse från Örebro läns slöjdförening föredrogs, i hvilken skrifvelse slöjd i skolorna förordades. Saken ansågs behjär-tansvärd, och uttalades den mening, att skol-slöjd borde införas, så snart ske kan. Af lärarepersonalen var blott en enda närvarande. Han framhöll inför de församlade den stora vikten af en jämn skolgång, och att man fortfarande borde göra allt, som göras kan för skolgångens befrämjande inom distriktet.

Tierp, Upps.: De nya formulären för skoluppgifter genomgingos. Vidare beslöts att alla barn, som inträda i skolåldern, skulle i skolan inskrifvas. (Förut endast de som anmälde sig.) Norlén-Lundgrens bibliska historia skulle hädanefter användas.

Lima, Kpbg: Skolrådet beslöt för sin del, att en slöjdskola för flickor skulle anordnas vid Unggärde folkskola, och anslogs till bestridande af lärarinnans lön 50 kr. Ärendet skulle underställas kyrkostämman. En kommitté af tre personer (ordföranden, en lärare och en lärarinna) utsågs att till kyrkostämman inkomma med förslag till ett barn- och ungdomsbibliotek. Skolsalarnas renhållning skall enligt skolrådets beslut hädanefter verkställas på skolkassans bekostnad. Slutligen framhölls, att läraren ej vore pliktig att öfvervaka barnens seder annat än i skolan och under hennes fristunder, men om han kunde göra det äfven utom skolan, vore det synnerligen förtjänstfullt.

Jönköping: Hufvudintresset vid mötet knöt sig kring diskussionen af följande fråga: »Hvad bör göras för att motarbeta den råhet i sinnet och det förakt för det heliga, som utmärker vår tids ungdom?» Allmänt uttalades den meningen, att bästa botemedlet vore en allt närmare förbindelse mellan föräldrar och lärarepersonal.

Sandvik, Jönk.: Såsom önskningsmål framställdes, dels att inga barn finge lämna skolan förrän vid 12 års ålder, äfven om den bestämda kursen dessförinnan hunne inhämtas, dels att mera tid måtte ägnas åt skriftliga uppsatser, såsom brefskrifning, uppsättande af räkningar, ifyllande af diverse blanketter m. m. Vidare beslöt man hemställa till samtliga föräldrar, att de ej måtte låta sina i skolåldern varande barn besöka auktioner eller dylika tillställningar, där spel och dobbel bedrefves.

Brännkyrka, Sthm: Mötet beslöt alt ferier skulle gifvas under rotfruktsskörden, där sådant erfordrades, dock med villkor af öfverläsning på annan tid såsom godtgörelse. Anmälan om barn, som sluta skolan utan inhämtade kurser, skulle noggrannare göras och felaktigheten i detta fall beifras. Där småskolan ej kunnat meddela behörig kunskap för uppflyttning till folkskola, skulle särskild klass för de underkända beredas.

*

Från bildningens utposter.

Nedanstående skildring visar de stora svårigheter och hinder, som ännu i vissa trakter af vårt land ställa sig i vägen för folkbildningsarbetet.

En dag under sistlidne höst hade folkskolläraren i Hackas - en by i Gellivara församling af svenska finnmarken - under pågående lektion på ett humant sätt tillrättavisat ett af skolbarnen för ohörsamhet och okynne.

Samma dags afton begaf sig barnets fader, en hemmansägare där i trakten, till skolan för att hämnas på läraren. Denne befann sig i sitt rum, sysselsatt med läsning, då den vredgade bonden störtade in genom dörren, hvilken han våldsamt slog i lås. Därpå rusade han med sådan häftighet mot läraren, att denne ej hann resa sig från stolen utan kastades omkull mot en i rummet befintlig möbel, därvid svårt skadande sin arm. Våldsverkaren kastade sig nu öfver honom, kramade med den ena handen hans strupe och försökte med den andra hoptrycka bröstet. Läraren lyckades dock frigöra sig och komma på benen.

Han trodde sig nu få vara i fred, men mannen var ännu icke nöjd utan störtade ånyo mot läraren, som med stor våldsamhet kastades mot kakelugnen, hvarvid den skadade armen gick ur led vid axeln. Sedan trycktes läraren med ansiktet mot väggen, under det mannen famlade med handen kring strupen för att - såsom läraren trodde - strypa honom. Då inträdde i rummet en i huset boende ar-betskvinna, hvarvid bonden släppte läraren lös.

Läraren bad nu fridstöraren aflägsna sig, hvilket denne dock vägrade. Han hotade i stället att med sina släktingars bistånd tillfoga läraren ytterligare skada. Han gjordes då uppmärksam på lärarens gråtande barn och förskrämda hustru men