Svensk Läraretidning: 1894

N:r 6

SVENSK LÄRARETIDNING.

73

manläggning och reduktion, med beräkning af 8 månader på hvarje år.»

Men nu förhåller det sig så, att k. m:t flerfaldiga gånger och senast genom nådigt bref af den 8 april 1892 medgifvit, att en del församlingar i öfre Dalarne - till ett antal af 22 - med afseende på vissa egendomliga förhållanden fått rätt till kortare lästid i sina skolor, än i lag stadgadt är, utan att församlingarna därigenom lida minskning i lönetillskott af allmänna medel för sina lärare. Denna inskränkta lästid är olika i antydda församlingar, vanligtvis 26 veckor, men i några fall 24, och i en (Sollerön) utgör småskolornas årliga undervisningstid endast 22 veckor. Enligt § 7 af nämda reglemente äger hvarje understödsberättigad lärare rätt till helt understöd, 150 kronor, då han räknar 30 tjänsteår; men enligt § 10 skall en reduktion i visst fall göras i tjänsteårsberäkningen, hvarigenom inträffar, att t. ex. en småskollärare i Järna, där undervisningstiden är 26 veckor, skall förete 40 tjänsteår, innan han är berättigad till helt understöd; ännu sämre ställa sig förhållandena å Sollerön, där en lärare måste tjänstgöra 47 år, innan han får nämda rätt, och således blifver 72 år gammal, om vi antaga, att han tillträdde sin befattning vid 25 års ålder.

Därom vore väl icke så mycket att säga, om icke lärarne vore i vederbörlig ordning antagna och säkert äfven villiga att undervisa sina 8 månader samt k. m:t förklarat, att församlingarna äro lika berättigade till statsbidrag för dem, som de församlingar, hvilkas lärare undervisa hela den i lag föreskrifna tiden. Stor är också obilligheten, att i fråga varande lärare skola å sin lilla lön vidkännas ett årligt afdrag under 10 eller 17 år längre än sina ämbetsbröder med utsikt att, utarbetade som de naturligtvis äro vid 60 ä 70 års ålder, måhända aldrig komma i åtnjutande af ålderdomsunderstöd. Och det är intet ringa antal, för hvilket denna mörka framtidsutsikt visar sig, ty summan af de lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor äfvensom biträdande lärare vid folkskolor uppgår allenast i de församlingar i Dalarne, hvarom ofvan berörda k. bref handlar, till icke mindre än nära 300; och möjligen finnes äfven annorstädes i riket församlingar, som kommit i åtnjutande af dylik dispens beträffande undervisningstiden. Med anledning af dessa förhållanden hemställa vi vördsamt,

att riksdagen måtte för sin del besluta, att till mom. l § 10 af k. m:ts nådiga reglemente för småskollärares m. fi. ålderdomsunderstödsanstalt måtte fogas ett tillägg af följande lydelse:

Denna sammanläggning och reduktion anställes dock icke med afseende på lärarne i de församlingar, i hvilkas undervisningstid k. m:t medgifvit inskränkning, såvida dessa lärare årligen .undervisat hela den tid k. m:t dem foreskrifvit. *

I samma ämne har hr Ollas A. Ericsson i Ofvanmyra väckt en motion inom

andra kammaren. I motionen hafva instämt dalariksdagsmännen A. Hansson i Solberga, E. Norman, Stormats Matias Olsson, Daniel Persson och Back Per Ersson samt representanten för Härjedalen P. Norberg. Stadgandet i § 10 återgifves, hvarefter motionären yttrar:

Detta stadgande har af öfre Dalarnes småskollärarekår mottagits med mycket blandade känslor. De egendomliga förhållanden, som i mer än .ett afseende äro rådande i öfre Dalarne, såsom t. ex. de om vår och höst brukliga fäbodeflyttningarna m. fl. dylika omständigheter, som menligt inverka på en ordentlig skolgång, därest läsåret utsträckes till den i lag i allmänhet bestämda tiden, hafva, uppå ansökan af vederbörande kommuner, gifvit k. m:t anledning medgifva dessa kommuner rätt till erhållande af bidrag af allmänna medel till aflöning åt sina småskollärare och lärarinnor, oaktadt skolorna hållits öppna kortare tid än rätt till dylikt bidrag i allmänhet medgifver. Lärare och lärarinnor i dessa skolor äga således enligt ordalydelsen i ofvannämda stadgande icke rätt att tillgodoräkna sig hvarje läsår såsom fullt tjänsteår, utan deras antal läsår måste underkastas en sammanläggning och reduktion med beräkning af 8 månader på hvarje tjänsteår, hvaraf följer, att lärare och lärarinnor på trakter, där skoltiden betydligt är förkortad, knappt ha utsikt att någonsin blifva berättigade till ålderdomsunderstöd, hvilket näppeligen var riksdagens mening, då riksdagen godkände detta stadgande.

Då emellertid undervisningen i dessa skolor varierar mellan 24, 26, 28, 30 å 32 veckor om året, beroende på de olika förhållandena på hvarje område, och tjänstgöringen för hvarje lärare eller lärarinna omfattar omkring 30 timmar i veckan, framgår tydligt, att, i den händelse sammanläggningen och reduktionen fått verkställas efter antal undervisningstimmar, de flesta af dessa lärare eller lärarinnor fått flera tjänsteår än de, hvilka enligt omnämda stadgande få tillgodoräkna sig ett tjänsteår på 8 månader med endast 20 undervisningstimmar pr vecka.

Uppenbart är således, att omnämda lärares missnöje med ifrågavarande stadgande är berättigadt, så mycket mera som såväl lärare som skoldistrikt årligen få erlägga full, stadgad afgift till anstalten; och då därtill kommer, att allra minst läraren har någon orsak till läsårets inskränkning, utan detta endast beror på särskilda lokala omständigheter och dessa af den beskaffenhet, att k. m:t pröfvat skäligt medgifva dessa skoldistrikt rätt att utbekomma vanligt lönetillskott af allmänna medel, synes oaktadt denna inskränkning rättvisa och billighet fordra, att lärare eller lärarinnor i dylika skolor erhålla rätt att tillgodoräkna sig ett tjänsteår för hvarje helt läsår. Ett dylikt medgifvande torde så mycket lättare låta sig göras, som därigenom ingen afsevärd ökning i anstaltens stat kan ifrågakomma.

Pä grund af hvad jag sålunda anfört, vågar jag vördsamt föreslå,

att riksdagen för sin del ville besluta, att § 10 i k. m:ts nådiga reglemente för småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt den 22 juni 1892 måtte erhålla följande förändrade lydelse:

§ 10.

Tjänsteår räknas med afseende på rätt till understöd såsom fullt, därest läraren därunder tjänstgjort 8 kalendermånader eller 34-Vs veckor. Med de år, under hvilka läraren möjligen undervisat kortare tid, verkställes en sammanläggning och reduktion, med beräkning af 8 månader på hvarje år; dock må för lärare vid skolor, hvilka till följd af särskilda or Is förhållanden åtnjuta lone-tillskott af allmänna medel åt sina lärare såsom för full tjänstgöring', oaktadt den årliga undervisningstiden understiger 8 månader, tjänsteårets längd beräknas i enlighet med den för nämda lönetillskotts åtnjutande fastställda årliga undervisning Sliden.

Med afseende på rätt till understöd beräknas hel tjänstgöring omfatta minst 20 undervisningstimmar i veckan.

I lärares tjänstetid inräknas all hel tjänstgöring i sådan beställning vid de till den allmänna folkundervisningen hörande skolor, för hvars innehafvares aflönande tillskott af allmänna medel åtnjutits.

Kofodersfrågan ånyo inför riksdagen.

Direktor E. A. Zotterman har vid årets riksdag upptagit sitt gamla yrkande om kofodrets ersättande med 100 kr. Hans hemställan, som återgifves i förra numret, motiveras sålunda:

Det har under de många gånger frågan varit före i riksdagen icke bestridts, tvärtom medgifvits> att bestämmelsen i § l mom. 2 af k. kungörelsen angående aflöning åt lärare och lärarinnor vid folkskolan och småskolan den 20 januari 1888, äfven sådant detta lagrum lyder enligt k. kungörelsen den 5 oktober 1891, därom att åt ordinarie lärare och lärarinna, som efter undergången godkänd afgångsexamen från seminarium blifvit vid folkskola anställd i föreskrifven ordning, skall af skoldistriktet anskaffas sommarbete och vinterfoder för en ko, eller ock, där hinder eller svårighet af lokala eller andra förhållanden därför möter, minst värdet af 8 hektoliter 25 liter spannmål, hälften råg och hälften af det eller de andra sädesslag, i hvilka kronotionden inom orten utgår, i ersättning lämnas, icke är fullt klart och tydligt affattad. Det har också både erkänts och från flera håll med styrka framhållits, att nämda förhållanden gifvit anledning till tvister mellan skollärare och församling, tvister hvilka stört det goda förhållandet mellan nämda kontrahenter, utan hvilket ett framgångsrikt skolarbete är omöjligt.

Under den senaste riksdagsperiodens samtliga ordinarie riksdagar förekom denna fråga under olika former till behandling. Bland andra förnyade jag under n:r 21 vid 1893 års riksdag den af mig och