Sida 243
11. Jernvägen
meter luft, hvilken nu genom ett stort rör leddes till den i tunneln arbetande borrmaskinen. Denna bestod af fyra behållare för den sammanpressade luften och dref fyra till åtta stålmejslar, som läto vända sig i alla riktningar. Hvar och en af dessa mejslar gjorde 200 slag i minuten och vred sig tillika litet omkring. Sedan borrhålen blifvit tillräckligt djupa, laddades de. Under den nu följande explosionen stodo arbe-tarne samt den på hjul gående maskinen trygga bakom en stark skärm. Men den komprimerade luften gör äfven en annan högst vigtig tjenst, i det hon förarifver krutröken och förser tunneln med ny, frisk luft, så att arbetarne vid borrmaskinen på nytt kunna börja sitt arbete. Antalet af de på en gång arbetande maskinerna utgjorde åtta till tio. På tio år var genomsprängningen fullbordad, och juldagen 1870 klockan 5 på eftermiddagen möttes arbetslagen från båda sidorna midt in i tunneln på den beräknade punkten. Ej fullt ett år derefter, i september 1871, kunde han öppnas för trafiken.
Då genomsprängningen af Erejusberget började, erbjöd sig ett engelskt bolag att, för den tid arbetet pågick och innan tunneln blef färdig, i den gamla postvägen öfver Mont Cenis anlägga och trafikera en provisorisk jernbana. Planen kom äfven till stånd, och under hela den tid tunnelarbetet varade gick större delen af trafiken från Italien till Frankrike på denna hana öfver berget. Äfven den engelsk-indiska posten, som förut gått öfver Marseille och sedermera tog vägen genom Mont-Cenistunneln till Brindisi i sydöstra Italien, begagnade denna väg. Den hastighet, hvarmed denna jernväg bygdes,- och de jemförelsevis billiga anläggningskostnaderna möjliggjordes derigenom, att skenorna fingo nedläggas på ena sidan af postvägen, hvilken derigenom förlorade tre till fyra meter i hredd. Eör att lokomotivet skulle kunna öfvervinna de starka stigningar, som här kommo i fråga, måste det, liksom jernvägen sjelf, vara på ett särskildt sätt inrättadt. Man tillämpade nämligen här engelsmannen Eells system. Detta system har sin utmärkande egendomlighet deruti, att banan på alla sträckor med brantare stigningar midt emellan de två vanliga skenorna har en tredje, som är högre än de båda andra och tjenar lokomotivet till ett slags ledstång att hålla sig fast vid under uppstigandet. Mot sidorna af denna höga
Källa: Project Runeberg ·
