De stora uppfinningarna

ljuset icke förändrade jod- och bromsilfret, och bilden är således skyddad för vidare inverkan af ljuset. Sedan han torkat, kan man anbringa ett öfverdrag af fernissa och skrida till kopieringen.

Till kopieringspapper användes antingen klorsilfver- eller albuminpapper. När det senare kommer i silfverbadet, uppstår en för ljuset känslig förening mellan ägghvitan och silfret. För att taga ett af tryck täcker man kollodi umsidan af glas-skifvan med ett sådant papper och insätter båda i kopierings-ramen. Denna utgöres af en träram med en stark spegelglas-skifva, hvarpå man lägger den negativa bilden så, att bildsidan, på hvilken det känsliga papperet ligger, är vänd uppåt. På det att papperet må noga sluta efter glaset, pressas derpå medelst skrufvar eller fjädrar en liten trä-skifva. Samma ändamål kan äfven vinnas utan kopieringsram, blott man är försigtig vid undersökningen af arbetets fortgång. När nu kopieringsramen utsättes för dagsljuset, inträffar alldeles samma företeelse, som vi förut sett ega rum vid kopiering af negativa bilder på papper: ljusstrålarna intränga genom bildens genomskinliga delar och åstadkomma under dessa en svärtning, medan bakom de ogenomskinliga delarna papperet förblir hvitt. Man erhåller på detta sätt en positiv bild, som troget liknar originalet. Skilnaden mellan en negativ och en positiv bild synes af afb. 241 och 242.

Den positiva bilden kan antingen kopieras färdig i kopieringsramen, eller kan man i den mörka kammaren fullborda det af ljuset började arbetet. Om bilden kommer skarpt och tydligt fram i kopieringsramen, hvilket lätt synes af färgen på de utstickande kanterna af det känsliga papperet, måste han passera ett »guldbad», som hestår af 1 del klorguld på 1 000 delar distilleradt vatten, dels för' att blifva varaktigare,

244. Utveckling af den negativa bilden.

De stora uppfinningarna.

23