Bilder och minnen

124 . Riksdaysgalleri 1886-89,

kristendomens införande i landet intill nu varande tid har religiös renhet här varit rådande» - säger han i ett skoltal (1873) - »och reformationsperiodens våldsamma brytningar hade hos oss ingen annan verkan än att den gamla enheten blef förvandlad till en renad ny. Hvem kan mäta den välsignelse, som deraf följt och som dagligen utbreder sig äfven öfver dem, som föga förstå uppskatta hennes värde? Splittringens ande, som i våra dagar genomgår folken, har visserligen numera också här fått insteg; men sent skaliden dag randas, då man i Sverige vill förneka, att kristendomen är verldens mäktigaste syntes, den, som förenar himmel och jord, sammanhåller hela menniskolifvet och finnes uttryckt i det korta tänkespråket: Gud var i Kristo och försonade verlden med sig sjelf.»

Som predikant vann Sundberg redan i Upsala ett visst anseende genom sin promotionspredikaii 1848, men arten af hans verksamhet gjorde att den rent presterliga gerningen blef för honom mera ett undantag, än en regel. Derför kunde han också lättare qvarstå på sin »syntetiska» höjd, lugnt öf-verblickaride utvecklingen, hvars antecendentia, »det heliga arfvet från fäderna», omfattades af hans varma kärlek, under det han med bedröfvelse motsåg, huru statskyrkornas åsamkade skuld mer och mer syntes föra dem bort från menighetens kärlek och förtroende. Men derför ville han icke öfvergifva statskyrkan. Han ville rensa henne. Möjligheten till hennes räddning såg häri redan i »Svensk Kyrkotidnings» dagar deri, att »statskyrkan modigt försvarar sig mot alla revolutionära angrepp» samt derjemte »går i sig sjelf och gör bot och ånger». Kyrkan som en vid kappa, en kärleksfull mor, som ej stöter bort de motvillige eller de likgiltiga, har han mer än en gång tecknat i tal och föredrag.

Den studerande ungdomen i Lund tyckte i allmänhet om Sundberg. Hans naturliga, öppna väsen, hans välvilliga hjertelag, kunde ej undgå att vinna genklang, hans gedigna bildning och verldsvana gaf honom en öfverlägsenhet af det slag, som ej kännes tryckande. Stiftets presterskap först, landets »sedan, valde honom snart till förtroendeman och chef.