Sida 544
Olof Immanuel Fåhræus
544 Dödsrunor.
och de designerade statsråden om denna fördelning blifvit afslutade och »plenum plenoruiru å rikssalen utsatt, dervid den kungliga sanktionen skulle meddelas - brast kombinationen; gamle kungen hade återtagit sitt löfte att icke genom för tidig upplösning hindra riksdagen att afsluta sina arbeten.
Detta var en konservativ manöver. Flere af de nye konseljledamöterna tänkte i första häpenheten på att resignera. »Att i detta kritiska ögonblick» - skrifver Fåhraeus i sina 'Skildringar' - »rymma fältet, skulle till äfventyrs under den upprörda politiska sinnesstämningen på något håll blifvit prisadt som ett drag af sjelfständighet gent emot den bestämmande viljan, rnen å andra sidan kunde det synas gränsa till förräderi mot det allmänna att låta öfverväldiga sig af någon, äfven berättigad, förtrytelse, om reaktionens seger skulle blifva frukten deraf. Till längre öfvervägande var icke rådrum, och man blef ense om att se tiden an, örn också med något minskad utsigt att kunna bryta sig väg till förnuftiga reformer.»
Om dessa hade konseljledamöterna, så väl de varande som de vardande, under senaste dagar vid enskild rådplägning stadgat ett program, som afsåg främjande af folkbildning, arbete för en representation utan ståndsindelning, för kommunalstyrelse, för näringsfrihet, för de i 1839 års tullbetänkande nedlagda åsigter, samarbete med riksdagen äfven i den ekonomiska lagstiftningen och upprättande af ett mi-nisterielt organ, »solidariskt verkande för konseljen i sin helhet, med flärdfri öppenhet och hofsamhet, utan åtrå efter folkgunst eller efter inkräktningar åt regeringsmakten». Om ett dylikt politiskt program blef nu ej vidare fråga, men för sin del verkade Fåhraeus i denna riktning, så vidt det låg inom hans befogenhet, och det på ett sätt som snart gjorde honom till regeringens bästa kraft, på samma gång det tillvann honom den gamle konungens högaktning.
Men det var icke angenäma dagar, den nye civilministern hade att genomlefva under dessa tider af osäkerhet på alla håll. Motståndarne mot tullbetänkandet af 1839, nu kongl, proposition, rekryterade sig både ur de konservativa och de
Källa: Project Runeberg ·