Berättelser 2. Bilder ur verkligheten. Del 2. En prestmans anteckningar

tungor utspridde, att Domnerus med flit dränkt grefvinnans favorit, och alla som hade knähundar kunde icke nämna hans namn utan fasa.

Denna olyckshändelse tillskref Domnerus sjelf sin tröga befordran på tjenstemannabanan, ty, oaktadt sin stora öfver-lägsenhet, blef han länge förbigången och lyckades först efter tioårig trägen tjenstgöring komma på ordinarie stat. Han hade ungefär ett år varit ordinarie tjensteman, då presidenten i det verk, der han tjenstgjorde, bjöd ut till sig på sitt sommarnöje nära staden verkets samtlige embets-och tjenstemän för att fira sin frus födelsedag.

Domnerus tog med sig från staden ett större parti fyrverkeripjeser för att illustrera födelsedagen, och sedan supén intagits och mörkret inbrutit, samlade sig hela sällskapet af herrar och damer i parken för att njuta af den herrliga augustiqvällen och se på fyrverkeriet, som den artige Domuerus sjelf skulle afbränna. Han hade redan afbränt en sol, som vunnit det största bifall, och uppkastat trenne raketer, hvilka till allmän förtjusning bestrött fästet med stjernor af alla kulörer, då olyckan ville, att han tappade sin brännare på det ställe, der de återstående fyrverkeri-pjeserna lågo som i en knippa. Derigenom uppkom en explosion af den effekt, att alla pjeserna antändes och vräktes i horisontell riktning midt bland gästerna under ett förfärligt hväsande och smattrande, som likväl öfverröstades af kavaljerernas svordomar och damernas gälla skrik. Pre-sidentskan, en temligen storväxt och fetlagd fru, fick mellan sina fötter en s. k. »dykare». Den stackars presidentskan gjorde i sin ångest sådana skutt, att knappast en konst-beriderska kunnat göra dem efter. Presidenten, en liten ton-gubbe, hade med möda undflytt en s. k. »luftbägare», hvilken förfärligt grasserat i hans frackskört, när en raket så nära hväste förbi hans ögon, att han af kontusionen kastades till marken. Öfverallt hväste ormar af eld, smälde granater och blossade s. k. »Indiska ljus» utan försyn för ögon och öron — riktigt en scen ur Dantes helvete. Korteligen, sällan har en födelsedag slutat bedröfligare, och Isak Domnerus, vår olycklige fyrverkare, hvilken stått liksom Moses i den brinnande busken, utan att likväl vinna hopens tillbedjan, smög sig skamflat sin väg, aktande sig visligen för att taga afsked af värdfolket.