Sida 46
Grefve Woyna
framställa de sig som bilder af de tunga sorger försynen lägger på menniskornas hjertan, för att bevara dem mot frestelsernas anfall. Väntar mitt hjerta måhända en sådan sorg?
Knappt hade han halfhögt uttalat dessa ord, förrän han hejdades af en djup suck, som tycktes komma ur en sten-lagd graf vid hans sida. Han ryste ofrivilligt, men besinnade sig och sade:
»Under grafstenen tystna alla suckar! Det var blott en hörvilla.»
Åter hördes en djup suck, som upplöstes i ett häftigt snyftande.
»Här är en lefvande som lideri» utbrast han, skyndande efter ljudet och upptäckte mellan ett par grafstenar en qvinlig varelse liggande framstupa och, att döma af klädseln, tillhörande den så kallade bättre samhällsklassen. En mörk schal låg bredvid henne, och hon dolde ansigtet i det fuktiga gräset mellan grafstenarna, men det obetäckta hufvudets baksida var prydt med utmärkt väl flätadt hår. Hon var tydligt i djupaste förtviflan, men hade likväl icke rifvit upp sitt hår, såsom qvinnor bruka i häftig sorg, åtminstone på skådebanan.
Den känslige Johannes upprördes af hennes lidande och sade med sin mildaste ton: »Förlåt att jag stör eder sorg, men jag tror att Gud har skickat mig att trösta er, ty jag gick ut utan att veta hvarför. Tillåt mig att bistå er!»
Den unga qvinnan reste sig upp, darrande i alla lemmar lika mycket af nattkyla som af smärta, svepte sin schal om sig så att ansigtet doldes, hvarefter hon satte sig stum på grafstenen.
Emellertid hade Johannes fått se hennes ungdomliga fägring, i sorgen och tårarna lik en ros i ett nattregn. Hans deltagande ökades till innerlig oro, liksom hade hon varit hans egen syster eller ännu närmare hans hjerta.
»Jag gissar,» sade han, »att ni här har någon kär an-förvandt under jorden, att ni derför glömt er qvar och blifvit instängd . mot er vilja. Jag kan skaffa nyckeln till en gallerport, tillåt mig följa er hem!»
Hon suckade djupt och svarade: »Ack, här är mitt hem, här bor min mor ... låt mig stanna hos henne!»
»Sorgen efter en mor är så ren, att den kan lösas i from undergifvenhet,» förklarade Johannes; »låt mig derför följa er hem!»
Källa: Project Runeberg ·