Sida 92
Tennfröken
strandat mot faderns beslut, tagit sitt parti och visade sig temligen resignerad. Man talade snart om nya friare både med rang, förmögenhet och anseende, men att hon gifvit korgen åt dem alla, till dess man en dag berättade mig, att hon förlofvat sig med en — sjuttioårig ungkarl, ett pen-sioneradt och dertill på köpet mycket bräckligt kammarråd, som i många år bebott hennes faders hus. Tenngjutaren syntes alldeles förtjust och kunde icke nog berömma sin dotter för det hon beslutit sig för ett så »i alla afseenden fördelaktigt parti», såsom hans ord lydde.
Det är klart, att jag icke delade hans förtjusning. Jag fann detta parti nästan vidrigare än det först ifrågavarande. Kammarrådet måste vara en narr eller blifvit barn på nytt; men hvad tänkte väl flickan? Fanns det då för denna flicka ingenting annat att välja på än ruiner till själen eller ruiner till kroppen 1 Jag skyndade till henne.
»Är ni då endast född för att begå dårskaper, stackars barn?» frågade jag henne.
»Hur då?» frågade hon med temligen väl spelad förvåning.
»Ni går att taga till make en sjuttioårig sjuklig gubbe.»
»Jag vet, att han både är gammal och sjuklig,» svarade hon, »men så mycket mer är han i behof af ett kraftigt stöd.»
»Och det är derför ni gifter er med honom, endast derför?»
»Ja, herr pastor,» svarade hon, undvikande min forskande blick.
»Ni ljuger, Olivial» ropade jag med stränghet; »måhända ingår ni detta giftermål för att håna dem, som i högsta välmening och af de mest välgrundade skäl motsatt sig er förra olyckliga böjelse; men ni inser icke, att ni sjelf blir offret, och att det blir öfver ert eget hufvud, endast öfver ert, som menniskors hån eller åtlöje faller . . . Eller också,» fortfor jag, fattande hennes motsträfviga hand, »eller också gör ni det af beräkning, en beräkning, lika ovärdig en sann kristen som oväntad att finna hos en varelse, som så nyligen och heligt utlofvat att städse vandra dygdens och hederns väg.»
»Jag har ju min fars bifall, och detta är ju också heligt,» sade hon något ironiskt, »och herr pastorn får derför vara god och förlåta ...»
Källa: Project Runeberg ·