Sida 9
Min första scen
andra gardet. Det var hans uniformsknappar, epåletter och stora granna kask, som utgjorde min första ögonfägnad här i lifvet; men mina första tårar härledde sig också från honom.
»Kära EkströmI» hörde jag min mor vid det ifrågavarande tillfället yttra, »det är öfver midnatten äfven nu! . . . Du förstör både dig och oss alla.»
»Tig, käring!» hörde jag min far svara, under det jag såg honom med händerna famla utefter väggen.
»Du har väckt det stackars barnet,» sade min mor.
»Jaså, jag väcker prinsen, gubevars . . . nådig prinsen får inte sofva när nådig kungen kommer . . . opp med prinsen, han skall göra ställningssteg för hans majestät. . I gevä-ä-ärl»
»Prinsen har lungor som kungens kröningshäst,» fortfor min far; »han ska bli sin fars efterträdare, bli förste basunist i kungl. maj:ts och kronans tjenst. . . jag ska bums lära honom första reprisen till folksången.»
Min far närmade sig min bädd med sin basbasun, och när jag fick se det stora granna messingsinstrumentet, som min mor så många gånger hållit för mina ögon för att jag skulle få spegla mig deruti, tystnade jag, och ju närmare det blanka munstycket kom till min mun, desto lugnare och gladare till sinnes kände jag mig. Men det var icke modershanden som den stunden höll uti denne jätte bland leksaker. Munstycket trycktes så hårdt mot mina läppar, att jag skrek till af smärta.
»Vill du ta lifvet af ditt eget barn!» utropade min mor, och jag såg henne vrida basunen ur min fars hand. Hvad som då vidare skedde, minnes jag ej. Troligtvis insomnade j;ig ånyo, såsom vanligt, vid min moders röst och den välkända sången:
»Sof, sof, gossen min!
Tids nog får du vaka!»
Säkerligen uppfördes många dylika scener i mitt barn domshem, men det är blott den första som ännu i dag står liflig framför mig; icke ett ord, icke en gest har gått förlorad för mitt minne. Hvad nu särskildt beträffar »prinsen», såsom min far håboisten behagade kalla mig, så har äfven den spådomen gått i fullbordan. Jag har varit både prins och kung i mina dar, ja, till och med påfve och kejsare, fast det ofta nog varit klent med civillistan.
*
Källa: Project Runeberg ·