Sida 282
Lilli.
Drottning Desideria tillbragte hvarje sommar några veckor på det vackra lustslott, der jag hade min kamrerare- eller intendentsbefattning. Vid sådana högtidliga tillfällen gälde det alltid att hitta på något nytt för att roa hennes majestät, och jag blef snart hofvets faktotum i den vägen. Jag föreslog omvexlande lustpartier både till lands och sjös, jag stälde i ordning den lilla slottsteatern och var dess regissör. Så kom mig ändå till något gagn min forna teatraliska verksamhet. Små teaterpjeser på franska språket uppfördes, till synnerlig glädje och trefnad för drottningen och hennes hof, för att icke tala om alla kostymtillställningar, hvilkas styrande genius jag likaledes var. Hof-personalen syntes vara särdeles belåten med att få kasta allt besväret på mig, och för mig var besväret lika nyttigt som tacksamt. Jag hade, såsom antydt är, diverse små sällskapstalanger, dem jag icke underlät att utbreda så mycket jag förmådde. Drottningen höll på att förgås af skratt och hofvet naturligtvis med, när jag satte t. ex. en eldgaffel för mun och ur denna framlockade de mest besatta flöjt-och klarinett-toner, eller när jag trollade hjerterkung in i drottningen pirat, oaktadt jag alltid höll mig på det mest vördnadsfulla afstånd. Hos de unga personerna uppstod knappast någon önskan, den jag icke redan anat och följaktligen också genast kunde tillfredsställa. Med ett ord, jag tänkte på allt, såsom fallet merendels är med medelmåttor, men hvilket också gör, att sådana mången gång röna vida större framgångar än geniet, hvars närvaro ofta mera generar än roar. Jag blef allas gunstling utan att löpa fara att väcka någons afund. Vedermälen af personlig välvilja och kunglig nåd uteblefvo ej heller, och jag blef en
