Sida 175
Afgrunden i Askersund.
Utan flere äfventyr kom jag till Askersund.
»Hvar har herrn gjort af den heliga Cecilia?» frågade mig mina kamrater vid teatern, när jag träffade dem i Askersund.
»Henne har himlen tagit,» svarade jag, ehuru jag, uppriktigt sagdt, hade ett helt annat nomen proprium på läpparne.
Vår direktör hade beslutit, att vi skulle dröja några dagar i Askersund, dels för att hvila efter resan, dels ock för att inöfva några nya pjeser, som skulle gifvas i de sydligare och mera lönande städerna. Emellertid ansåg man sig kunna gifva åtminstone en representation i Askersund och valde Hamlet, såsom den lämpligaste.
»Den fina komedien i all ära,» yttrade Berggren, »men det är dock de stora dramerna och tragedierna som mest slå an. Ett hushåll eller en familj är på sätt och vis en liten komedi, ett litet intrigstycke hvar för sig; men på teatern vill man se annat än man dagligen ser hemma hos sig sjelf. Man vill se de stora passionerna i lufven på hvarandra; man vill se hjeltar och hjeltinnor döda och dö, och kunna de stå upp igen, så är det så mycket bättre.»
»Men i Hamlet ligga de der de ligga,» invände jag.
»Sa’ qvickhufvudet det!» svarade Berggren; »men alla de spelande dö i sista scenen, och det ligger en hög grad af försoning deruti, att samma öde drabbar alla.»
Nog af, Hamlet skulle gifvas. Den tiden fanns icke Hagbergs ypperliga öfversättning af detta Shakespeares största mästerverk. Den som då begagnades var dålig och dertill på prosa samt ändrades oupphörligen allt efter hvarje särskild teaters råd och lägenhet. Man tog bort och lade
