Sida 229
Ill. V.A.[=Viktor Andrén]
Marmorbruden.
Aftonen före min afresa från Stockholm gjorde jag ett afskedsbesök hos Emilie Högqvist. Läsaren torde erinra sig, att det endast var för att hemta hennes bror Jean som jag den gången rest till Stockholm, och jag hade nu vistats der några veckor. Just som jag inträdde i hennes sal, utkom från de inre rummen en ung, smärt och vacker herre med de näpnaste svarta mustascher och hatten på hufvudet. Han betraktade mig en stund stillatigande. Der-efter brast han ut i skratt, och så gjorde jag med, ty nu kände jag igen honom. Der var »gud Amor sjelf, förklädd till hjelte», det var Emilie Högqvist i karlkläder.