Sida 203
Talang och hjerta.
En afton gaf man å kungl. teatern en balett, hvars namn jag glömt; dock erinrar jag mig, att Åtskilliga gudar och gudinnor ur grekiska mytologien deruti förekommo, bland dessa naturligtvis Amor, hvilken då utfördes af en femtonårig flicka, Thérése Ö**, vacker, välbildad och med anlag att med tiden bli en god dansös. Hon hade endast ett par månader varit elev vid baletten, men flög redan fjärilslätt öfver scenen och förde sig med mycken grace. Baletten slutade spektaklet för aftonen, och jag, liksom alla andra, lemnade teatern för att gå hem. Utkommen genom porten till den s. k. hästtrappan, dröjde jag der en god stund, ty det föll ymnigt med snö. Jag tittade efter en åkare, fick se en sådan och ropade honom an. I detsamma hörde jag en silfverklar stämma bakom mig yttra:
»Hu, sådant väder, den som väl vore hemma!»
Jag vände mig om och igenkände aftonens Amor, nu insvept i kappa och hufva.
»Stig i släden, jag skall köra er hem!»
»Ack, hvad ni är god!» ropade Amor och hoppade i släden; »det var en himmelens lycka! Gud vete huru jag annars skulle kommit hem! En kamrat hade lofvat följa mig, men det dröjde så länge innan jag hann klä’ om mig.»
Jag tog plats vid Amors sida i släden, och det bar af åt Norr.
»Ni fryser,» yttrade jag, som hörde Amor hacka tänderna.
»Det var så kallt på teatern i afton,» svarade Amor.
»Och ni har alldeles för tunn kappa på er.»
»Den är också mycket gammal, det är mormors kappa.»
Stackars Amor, tänkte jag, står det så illa till med toaletten i Olympen!
