Sida 121
Ett epigram och ett glas svagdricka
En gång fick lierr Johansson uppdrag af kungl. teaterns sujetter att å deras vägnar uppsätta en skrifvelse till konungen rörande en ekonomisk fråga, ett uppdrag som han så till sina kommittenters stora belåtenhet utförde, att de till ett bevis af sin erkänsla skänkte honom en dosa af guld. Med anledning deraf och under inflytelsen af mitt missnöje med hen Johanssons kritik öfver mina poetiska försök, hopsmidde jag följande epigram:
»O Argus, du som i staden går Att ämnen för din Mosaik uppnosa,
Du hundsnus fått från år till år,
Nu har du ändtligt fått din egen dosa.»
Detta epigram, som väckte mina kamraters synnerliga bifall, men naturligtvis icke underkastades redaktörens granskning, ämnade jag skicka till någon annan tidning, då 4et en dag hände sig, att kort förrän Argus skulle läggas under pressen herr Johansson slöt ut några rader från revideringsarket och tillsade mig att fylla den derigenom uppkomna luckan med en annons, hvarefter han aflägsnade sig från tryckeriet.
Under det jag letade efter den passande annonsen, fick jag ögonen på ifrågavarande epigram. Jag vet icke, hvad det var för en ond ande som då fick hand med mig; men utan att tänka på det himmelsskriande uti att i redaktörens egen tidning införa ett paskill riktadt mot honom sjelf, fyllde jag det lediga rummet just med detta epigram, hvarefter upplagan lades under pressen, trycktes och på vanligt sätt utlemnades på posten och i staden.
Men knappast hade en timme förflutit, förrän tunga steg och ett hiskligt snörflande hördes från gatan. Åskvädret var i antågande, och blixten slog ned vid den kast, der jag stod och arbetade.
»Hvem är den hundsvotten som smugglar in nidvisor i min tidning?» ropade Johansson, i det han rusade in i rummet.
»Förlåt, goda herr kunglig sekter 1» bad jag, genast erkännande mig skyldig; »men det var så att jag råkade ta vilse...»
»Hvasal Ta vilse!» röt redaktören; »men jag ska inte ta vilse, jag skall ge er för uppnosa, jag!» tilläde han, höjande en förfärlig käpp.
Källa: Project Runeberg ·