Sida 158
»Den heliga Cecilia»
vilja och ömhet, men att hans fru, som hon kallade tant, aldrig kunnat tåla sin niéce, utan gjort henne lifvet så bittert, att hon mer än en gång tänkt lemna sin onkels hus och slutligen en dag, under det onkeln var borta på en embetsresa, verkställt denna tanke, rest till Karlstad under förevändning att der besöka en pensionskamrat, men egentligen för att gå in vid teatern, för hvilken hon trodde sig ega anlag och lust.
Jag tvekade icke att uppriktigt framställa de obehag som den resande artistens lif måste medföra för en flicka med hennes uppfostran och vanor.
»Jag hade nog redan inom mig öfvertänkt allt detta,» svarade hon, lutande sitt vackra brunlockiga hufvud mot den hvitaste af händer; »jag har mången gång undrat, hvar-för just de personer som egnat sig åt en så skön konst nödvändigt måste föra ett så äfventyrligt lefnadssätt och slita så ondt som de verkligen få göra. Men kanhända ligger just i detta äfventyrliga lif nyckeln till kännedomen om menniskorna och verlden, och utan den finnes säkerligen intet verkligt konstnärsskap. Man vinner ej lagern utan mödor och lidanden.»
Jag lyssnade med förvåning till ord, som jag väl aldrig tillförene hört från en ung flickas mun, och jag kunde icke vända mina ögon från hennes ansigte, hvilket exaltationen förvandlat till den rikaste transparent. Det var som hade jag genom mattslipad kristall sett skenet af tusen lågor i alla himmelens färger.
I samma stund skakades de bräckliga fönsterrutorna af en förfarlig stormil. Cecilia spratt upp från soffan, lik en skrämd dufva.
»O, hvad jag är rädd! Hvad jag är för en stackare!» utbrast hon med handen öfver sin panna.
»Det är inte rädsla,» försäkrade jag; »det är den hemska scenen ni nyss varit vittne till som ännu inverkar på era nerver.»
»Det är möjligt,» yttrade hon; »jag ser också beständigt framför mig de fasliga bilderna, och sjelfva denna kammare synes mig så dyster och hemsk . . . Men ni,» till-lade hon, vändande sig till mig, »ni är en man, sådan jag tänkt mig honom och sådan han alltid borde vara. Och ändå är ni knappast mer än yngling, knappast äldre än jag.»
Källa: Project Runeberg ·