Sida 183
Middagsorgier och en graf
till åren, men sprittande glad som en sextonårig flicka, samma intagande Cendrillon som förr, med flere andra, alla eldade af snille och champagne, ett fyrverkeri af glädje och qvickhet, men alla borta nu, borta för längese’n och för evigt.
Jag satt tyst och var bara öra på en stol nära dörren till salongen, och på en annan stol bredvid mig satt broder Jean, några år yngre än Emilie och jag, som voro jemn-åriga. Jean hade, som vanligt, tagit något för mycket för sig vid bordet och stirrade med orörliga ögon på ljusen i kronan. Man hade druckit kaffe, och jag såg en stor bål med rhenskt och champagne bäras in. Jag hörde den mottagas med ett jublande hurra, då i detsamma Emilie Högqvist närmade sig oss der vi sutto vid dörren. Nyss strålande glad, syntes hon nu mulen och sorgsen, och några tårar trillade fram ur hennes undersköna ögon.
»Jean!» sade hon halfhögt, »vet du hvad det är för dag i dag?»
Jean stirrade fortfarande på kronan och svarade intet.
»Jo,» fortfor Emilie med tilltagande rörelse, »det är vår mors dödsdag.»
»Hå f-nl» svarade ändtligen broder Jean.
»Fyl» yttrade Emilie förtrytsamt; »dock,» tilläde hon vemodigt, »jag hade ju nästan glömt den jag också. Vi glömma de döda för de lefvande, liksom de lefvande en gång skola glömma oss. Jean, vi måste genast besöka vår mors graf. Bäste Ekström, för ut honom och laga att han är i ordning, jag kommer strax.»
Jag förde Jean ut i det yttre rummet och fick med möda på honom pels och galoscher. Efter en stund visade sig Emilie ånyo i salen, men i djupaste sorgdrägt. Från salongen hördes fortfarande klang af glas och rop af glada röster.
Snart sutto Emilie, Jean och jag, som hon bedt följa med, i en täckt rack, jagande af åt Norrtull. Sofvande lutade sig broder Jean mot mig, och tyst satt Emilie under hela vägen. Blott en enda gång bröt hon denna tystnad.
»Ekström kände ju min mor?» frågade hon.
»Ja,» svarade jag, men mera hvarken ville eller kunde jag då svara, efter hvad jag nu vill minnas. Men det minnes jag bestämdt, att jag djupt i min själ bad himlen
Källa: Project Runeberg ·