Sida 215
De svarta karamellerna
»Det skulle vara något gentilare öfverst,» yttrade betjenten.
»Se här, välj 1» svarade mamsellen, dragande fram en låda med en mängd sockerpjeser i alla figurer. Det var, skulle jag tro, hela grekiska mytologien i socker.
Min vän steg upp och närmade sig disken, liksom för att hälla i åt sig ett glas vatten ur en karafin som stod der.
»Det är mycket lull-lull det här,» menade betjenten; »bäst att mamsell väljer sjelf.»
»Nå, det här då,» sade mamsellen och lade i påsen några kupidoner, efter hvad jag kunde se.
»Har mamsell inga granna karameller?» hörde jag kontrollören fråga i detsamma.
»Jo visst,» svarade mamsellen, dragande ut en annan låda.
»Det får lof att vara karameller också,» yttrade min vän till betjenten, »ty jag vet att det är mest i smaken.»
»Hur vet herrn det?» frågade betjenten något näsvist; »men ro hit med hvad som finns ... fint ska fint ha, och mycket kan inte få för mycket.»
Jag såg min vän leta länge och väl i karamellslådan, utan att då begripa det intresse han egnade denna obetydliga affär.
»Hvad är det!» utbrast mamsellen; »det är ju begraf-ningskonfekt herrn väljer! . .. Inte går det an.»
»Det blir som flugor i söt mjölk,» tilläde betjenten skrattande.
»Men jag vet, att hon tycker mest om. det,» yttrade min vän allt ifrigare och lade uti påsen en hel grabbnäfvé karameller i svarta omslag. Derefter gick betjenten, och min vän återvände till mig.
»Du lägger begrafningskonfekt öfver kupidonerna,» sade jag till honom.
»Hvad gör det? Kärleken blir ju ändå alltid starkare än döden,» svarade han med blekt ansigte och dystert stirrande ögon.
Sanningen att säga, så hade kontrollören under de senare dagarne icke visat sig så belåten med sitt öde som han förr varit. Jag hade sett honom följa och ifrigt samtala med en ung dansös eller figurantska vid kungl. baletten. Jag uppfattade nu till någon del sammanhanget med den der konfektpåsen. Min vän hade råkat ut för en åkomma, som är
Källa: Project Runeberg ·