Sida 28
En hemsk bekantskap
»Har frun sett någon yngre långväxt mansperson smyga sig upp här i huset, klädd i brun bonjour och ljusblå byxor?» frågade gevaldigern.
»Nej, det har jag inte,» svarade min mor utan ringaste förändring i sitt ansigte.
Jag kände, att jag rodnade och tittade flitigt i min Cornelius, men nog var jag mer öra än öga.
»Det vore ett helvete,» yttrade gevaldigern, »om den spetsbofven ånyo skulle undgå oss och det i samma ögonblick vi hade honom i snaran.»
»Spetsbofven!» upprepade min mor; »hvem är det då herrarne söka?»
»Den största kanalje som ännu burit black kring fot,» upplyste gevaldigern; »det är den beryktade stortjufven Drufva, som vi bestämdt sågo springa in i huset här.»
»Herrarne äro då inte från slottskansliet?» yttrade min mor, i det hon bleknade och reste sig från sitt arbete.
»Det är herr Westerlund, gevaldiger Westerlund,» skyndade jag att presentera.
»Jag trodde det var en olycklig som slottskansliet förföljde,» sade min mor, mer hviskande än talande; »men om det är den stora förbrytare, som herr gevaldigern nämnde, så är han gömd derinne,» tilläde hon, pekande på kontorsdörren.
Men knappt hade hon sagt detta, förrän kontorsdörren inifrån uppslogs med den kraft att bordet, som stod framför den, kastades öfver ända på golfvet, och nu såg jag flyktingen, beväpnad med en lång knif, störta öfver de begge polisbetjenterna. Allt detta gick vida hastigare, än jag hunnit nedskrifva det. Nu uppstod vid dörren ett väldigt nappatag, i hvilket säkerligen polisen dukat under, om jag icke smugit mig bakom tjufven, hoppat upp på hans rygg och slagit mina armar om hans. Som jag för min ålder var ovanligt vig och stark, släppte jag icke mitt tag, utan sög mig fast som en blodigel. Med mig till bundsförvandt lyckades det slutligen polisbetjenterna att afväpna förbrytaren samt binda honom till händer och fötter; men innan han utfördes ur vårt rum, kastade han på mig en blick, som glödde af det djupaste hat.
Jag glömmer aldrig den blicken. Jag såg den länge i mina drömmar och har äfven återsett den i verkligheten,
Källa: Project Runeberg ·