Sida 103
Den lycklige trädgårdsmästaren.
En dag i min barndom såg jag på den gård, inom hvilken jag växte upp, en äldre herre med det vackraste och fryntligaste ansigte. Han hade kommit för att bese en vagn, den han beställt hos vagnmakaren i gården. Han visade sig mycket vänlig mot arbetsfolket, delade ut drickspengar till höger och venster, och jag, som händelsevis befann mig bland åskådarne af den nya, ståtliga vagnen, fick ett stort äpple. Sedan han gått, yttrade en af vagnmakargesällerna:
»Det der är en rik knös, må ni tro, han har skurit guld med tälgknif.»
»Men tälgknifven har han gjort sjelf,» förklarade en annan.
»Och han skär så det räcker till åt andra,» tillade en tredje.
»Det är sannt, det är en hederspascha,» medgåfvo alla. Alla tycktes känna hans historia, och snart blef äfven jag bekant med den.
*
