Sida 179
Kärlek och paraply.
En dag öfverraskades jag på gatan af en regnskur, och som jag vid tillfället befann mig utanför ett hus, hvaruti en af mina bekanta, expeditionssekreteraren Grildelius, gammal, torr ungkarl, bodde, så gick jag upp till honom för att låna ett paraply. Det var vid tiden för mantalsskrifningen, och jag fann min gamle vän sysselsatt med att uppteckna sitt tjenstfolks födelseår.
»Nå, hur gammal är mamsell i år?» hörde jag honom fråga sin hushållerska, som varit hos honom i tio år och kunde vara något öfver fyrtio år gammal.
»Jag är född den 19 december 1830,» svarade hushållerskan.
»Jaså,» svarade expeditionssekreteraren; »men i fjol var mamsell född år 1829 och året förut 1828. Mamsell blir för hvarje år ett år yngre, och fortgår det länge på det sättet, får jag väl slutligen köpa in mamsell på Stora Barnhuset.»
Hushållerskan lemnade rummet mycket fnurrig och med en väldig knyck på hufvudet.
»Du är dig lik, kära bror!» sade jag, skrattande, »och som vanligt föga älskvärd mot det täcka könet... Men hör på, du måste låna mig ett paraply; det är, som du ser, ett hiskligt väder.»
»Paraply? Jag har aldrig begagnat paraply i mina dar,» svarade expeditionssekreteraren.
»Aldrig?»
»Jo, det var sannt, en enda gång i mitt lif och, märkvärdigt nog, den enda gång jag varit älskvärd mot det täcka könet. Jag har inte alltid varit stekt och inlagd i ättika, såsom du kanske föreställer dig. En gång har äfven jag
