Sida 138
Peter Myndes backe.
Den 21 juli 1838 är en märklig dag i Stockholms annaler. I Stockholms annaler blott? — Nej, i Sveriges häfder.
Besvärstiden i det stora Crusenstolpeska målet var tilländalupen, och den notable statsfången, som hölls förvarad i Stadshuset, dit äfven hans maka och barn inflyttat, skulle, efter hvad allmänt troddes, samma dag afföras till Vaxholms fästning, hvilken var utsedd till statsfångens blifvande hem för en tid af trenne år.
Affärden hade kunnat och bort ske denna dag, och man måste beklaga, att så ej skedde. Stora olyckor hade derigenom undvikits.
Ditintills hade visserligen Stockholms gator under en hel månad dag och natt varit tummelplatsen för våldsamma militäriska demonstrationer; men, oaktadt arresteringar och andra ofredanden hörde till ordningen för dygnet, hade ännu helt säkert, med undantag af dåvarande regeringen, ingen med sundt förnuft begåfvad kunnat annat än skratta åt hela spektaklet. Det var berörde styrelse förbehållet att genom några sönderslagna fönsterrutor kunna, liksom genom förstoringsglas, skåda förfärliga revolutioner, till oundviklig olycka för dynasti och land. Och likväl satt en »hjeltekonung» på Sveriges tron; likväl hade högstdensamme under en tjuguårig regering, hugnad af freden, haft tillfälle bedöma, huruvida svenska nationen verkligen var af så upproriska element sammansatt, som han ansåg den vara under dessa dagar. Men det är ej hans historia, som här kan komma i fråga. Ej heller den tidens. Af enklare beskaffenhet är denna berättelse.
