Sida 218
Barnhusbarnen.
Jag hade en akademikamrat, magister T**, som någon tid var lärare vid Frimurarbarnhuset i Stockholm. Denna barmhertighetsinrättning, stiftad och underhållen af Frimurarorden, är otvifvelaktigt en af de bäst ordnade i vårt land. Den försörjer och uppfostrar ungefär etthundra barn af begge könen. Barnen få samma undervisning som i folkskolan, men ha derjemte tillfälle att lära sig diverse handtverksslöjder, för hvilket ändamål en större verkstad är på stället att tillgå. En ordentlig gymnastikställning finnes på gården, så att det äfven är sörjdt för barnens fysiska utveckling. Korteligen, de fader- och moderlösa ha allt ganska godt: varma kläder, sund föda, undervisning af skickliga lärare och lärarinnor m. m. Frimurarorden, som genom sin direktion träder i faders och moders ställe, vårdar med omsorg sin vackra stiftelse, det kan ingen bestrida. Barnen mottagas ej vid den späda ålder som på Stora barnhuset; men de få uppehålla sig derstädes, till dess de gått till Herrans nattvard. Vanligtvis stannar denna ungdom qvar i hufvudstaden och går från barnhuset in i lära hos handtverkare, hvilka gerna mottaga barn, som i tid fått lära något och dessutom hunnit vänja sig vid ordning och punktlighet, som måste vara nödvändiga för en sådan inrättning. Rätt många blifva kypare och garsonger på våra källare och schweizerier. Hvem vet, kanske är det idel grefvar och baroner som servera oss, när vi taga vår punsch eller vårt kaffe.
En och annan gång, när jag hade ärende i trakten, helsade jag på min vän magister T**, med hvilken jag hade många gemensamma barndomsminnen. Det roade mig äfven att medfölja de goda lämpor, hvarmed han utöfvade sitt
