Sida 168
En firad och eftersökt gäst.
För icke länge sedan ankom till en af Norrlands kuststäder en resande herre. Han tog in på gästgifvaregården och i de två bästa rummen. Han ryckte på axlarne när man först bjöd honom blott ett. En väldig reskoffert med granna messingsbeslag bars upp efter honom. Det dröjde en god stund innan han hann göra toalett; men när han ändtligen visade sig på gatan, beundrades han allmänt för sin dyrbara garderob och sitt ståtliga utseende. Han var kanske något för blek, men man kan väl icke vara annat, när man kommer från stora verlden, från Stockholm. Man blir blek af de der eviga middagarna och supéerna; de der spelpartierna långt inpå nätterna göra också sitt till. Men hvad vill man göra, när man varit så eftersökt som han? Man måste lefva med, om man vill träffa menniskor, och man måste träffa menniskor, när man egnat sig åt det större affärslifvet, och det var just det den resande hade gjort. Han var representant för en större firma i Stockholm, hade rest sjelf för att en gång se det härliga Norrland, om hvars norrsken om vintern och ljusa nätter om sommaren han så mycket hört talas. Han fick ej se norrskenet, emedan det var sommartiden han kom. Men för att icke synas resa för nöjet blott, något som icke rätt väl anstår den större affärsmannen, var hans afsigt att under genomresan afsluta åtskilliga affärer i virke, några skeppslaster kanske, i fall man blefve ense om priset, något som icke borde bli svårt, helst man betalade kontant. Korteligen, nyttan var förenad med nöjet.
Det var gifvet, att en större affärsman, som på detta sätt uppträdde, snart skulle väcka det största uppseende,
