Sida 7
Jernbäraren. ———
1. Blå duken.
En afton vandrade tvänne unga män tillsammans ut efter Stadsgården, Stockholms lastageplats. Det var i januari månad, och vinterhimmeln med sina många klara stjernor hvälfde sig öfver Saltsjön, hvars strömdrag kämpade med den allvarliga kölden.
Här och der lågo några aftacklade skepp, men för det mesta var det tomt och ödsligt i den rymliga hamnen, der eljest andra tider på året ett större handels- och sjölif erbjuder många lifliga scener.
De båda unga männen tycktes, att döma af klädseln, tillhöra handtverksklassen. Den ene bar öfver en grof rock ett förskinn, som säkert pröfvat gnistorna från mer än en hofslagarehärd, och under hans fötter slamrade ett par träskor mot den hårda isgatan. När den rena månen någon gång behagade blicka in i hans ansigte, kunde han lätt
