Sida 186
Ett omnibusäfventyr.
Nyligen kom till Stockholm en ung Upsalamagister för att något uppfriska sig. Det var mycket här i hufvudstaden som anslog honom och icke minst våra omnibusar, hvaruti man så beqvämt kan färdas från den ena stadsdelen till den andra. Det roade vår magister att i dem fara fram och tillbaka, antingen det bar till Kungsholmen, Kungsbacken eller Ladugårdslandet. Han såg folk af alla klasser och åldrar stiga ur och i och reflekterade öfver hvad han såg. Det var ett sätt att studera folklifvet och vinna erfarenhet för något så billigt som omnibuspoletter.
En eftermiddag i skymningen steg han upp i Ladugårdslands-omnibusen under dess tur till Slussen och fann före sig i vagnen blott en person. Vår magister var ej så närsynt, att han icke genast märkte, att det var en ung, vacker och välklädd dam, och, trots sina klassiska studier, var han så klok, att han tog plats midt emot henne. Dock var han för blygsam att börja ett samtal. Den unga sköna började i stället.
