Sida 245
Tårar och mälarvatten.
En hel hop fördomar och dårskaper ha visserligen fått maka åt sig för tidehvarfvets upplystare förnuft och mildare seder; men det återstår icke desto mindre tillräckligt för att förbittra sammanlefnaden och framkalla offer eller martyrer. Icke sällan erfar man genom tidningarna, hurusom unga personer förkorta eller sökt förkorta sitt lif, och när ungdomen, på höjden af helsa och lefnadslust, ledsnar vid det som sjelfva ålderdomen, ehuru tryckt af krämpor och lidanden, likväl i det längsta sträfvar att behålla, då är det mer än bedröfligt och röjer det grymmaste af missförhållanden. För det mesta uppstå sådana, när det gäller äktenskapsförbindelser mellan personer som älska hvarandra, men som, utan ringaste afseende på hufvudets och hjertats egenskaper, motarbetas endast på grund deraf, att den ena kontrahenten har för mycket af lifvets timliga goda och den andra för litet. Aldrig väga kunskaper och dygder så litet som då; aldrig för döfvare öron än då predikas kristendomens bud om alltings förgänglighet här på jorden och om allas likhet inför den Evige i höjden.
I början af våren lemnar en af hufvudstadens bästa familjer Stockholm för att på sin landtegendom uppfriska sig efter de många supéerna och balerna under vintersäsongen eller för att hemta nya krafter för de nya fester man väntar af den snart stundande vintern. Men när man har barn och bor på landet och icke gerna vill att ens barn skola glömma det lilla de inhemtat i hufvudstadens skolor eller pensioner, ser man sig om efter guvernant eller informator. Guvernanter äro merendels som de kunna; informatorer kunna vanligtvis mer än de. Allt beror på tycke och smak, någon gång äfven på urskilning och behof.
