Sida 237
Vålnaden.
Anna Link är en redbar jungfru af trettio àrs ålder. Hon har tjenat i femton år och utmärkt sig för ärlighet, ordningssinne och ett sedligt uppförande, så att ingenting varit mot henne att anmärka. Hon är ej af det slaget tjensteflickor, som flytta hvarje halfår. Hon har alltid visat sig noga vid valet af bekantskaper, och ehuru tjenande i den delen af Stockholm, som har största tillgången på militärer, ser man henne aldrig i sällskap med herrar i uniform. Dessa kavaljerer äro också tämligen kostsamma för en fattig tjensteflicka. Det påstås nämligen, att en gardist vid första eller andra gardet icke gerna låter engagera sig till promenad en söndagseftermiddag med en jungfru, om än aldrig så vacker och städad, så framt han icke får tolf à aderton skilling för sitt besvär, trakteringen oberäknad. Hästgardisterna, som äro mest eftersökta, lära deremot icke nöja sig med mindre än tjugufyra skilling. För Anna, i fall hon haft något tycke för militärer, hade ett så gentilt sällskap säkerligen varit än känbarare, ty som hon hade den olyckan att vara enögd, är det mer än troligt, att hon fått betala mera för ett öga än en annan för två, så orättvist det än synes.
A propos detta naturfel, har den stackars Anna äfven andra olägenheter deraf. Säger till exempel matmodern till henne: »Kära Anna, ha ögonen på barnen», blir hon genast stött och bragt ur sitt vanligen goda och jemna lynne, ty hon anser det naturligtvis som en pik mot sitt enda öga. Ändrar sig matmodern till en annan gång och yttrar: »Kära Anna, ha ögat på vällingen», så tar hon det också som en pik och kan vara fnurrig hela dagen. Annars är hon den frommaste varelse i verlden, och hvad hennes ansigte i
