Tillbaka Read Runeberg

Idun: 1892

Originalsida 15
Originalsida 15
Originalsida 14
Originalsida 15
14–15

Sida 15

1892 I DU N 15 Svartkrits-porträtt. f ag vänder mig denna gång till de af Iduns läsarinnor, som skulle vilja, eller redan försökt och misslyckats, rita ett svartkritsporträtt för att glädja någon med. Hvarför det är så svårt att få ett porträtt, som är ritadt efter fotografi, lika med originalet, beror på den stora svårigheten att direkt förstora en 8—12 ggr, utan att begå fel mot proportionerna, och det behöfs sannerligen icke mycket, förrän den förstorade bilden liknar allt annat än originalet. Det enklaste och bästa sättet att förstora en bild vill jag här nedan beskrifva. Ett glas, lika stort som fotografien, fernissas med asfaltlack och får torka. Hela glaset raderas med en nål efter lineal, parallelt med kanterna, med streck, som ligga 5 millimeter från hvarandra, först på ena hållet och sedan vinkelrätt mot det första; man har nu erhållit ett rutnät af bestämda kvadrater med 5 mm. sida. Med en mjuk pensel doppad i ßuoroätesyra etsas glaset under ett par minuter, hvarefter det sköljes med vatten och asfalten aflägsnas, hvilket går bäst med terpentin. Man har nu ett fint rutnät fördjupadt i glaset; det kan göras tydligare med litet cinober i linolja, som ingnides öfver den etsade glassidan, hvarefter den afputsas, då rutnätet framträder i röd färg. Vill man hafva den förstorade bilden 10 ggr så stor som originalet, ritar man upp ett rutnät med blyerts på papperet med 50 millim. kvadratsida, 8 ggr 40 mm., 12 ggr 60 mm. o. s. v. När man skall börja, lägges det etsade glaset, med rutnätet närmast fotografien, och hålles fast på lämpligt sätt med klämmare e. d. Fotografien synes då vara indelad i ett rutnät, och det är naturligtvis helt lätt att förstora nu, då jag ej behöfver hålla blicken fäst på mer än den lilla del, som begränsas af en kvadratsida. Om jag nu ritar en del af en kontur, som rymmes i den lilla kvadraten på glaset, ned på papperet, så att den går i samma riktning och lika nära kanterna på den stora kvadraten, så är det tydligt, att den delen blir lika många ggr större, som den stora kvadraten är större än den lilla. Om man nu ritar i kvadrat efter kvadrat, så har man lätt, utan nämnvärdt besvär, erhållit en bild, som i säker teckning icke lemnar något öfrigt att önska. Teckningen öfverkalkeras på ett rent papper utan rutor på vanligt sätt, med svartkrita (ej blåpapper), och skuggningen kan begynna. Man skall finna, att ofvanst. metod till och med för mindre skickliga tecknare lemnar ett resultat, som vida öfverträffar de godtköpsförstoringar, som öfverallt utbjudas. Asfaltlack, fluorvätesyra och terpentin köpas i färghandeln. Fluorvätesyran endast på kautschukflaskor. Gutknechts svartkrita är bland de bättre. Skulle någon ej vara i tillfälle att etsa rutnätsglaset, är jag villig skaffa sådant, om 1 kr. i frimärken sändas i bref till tidningskontoret 15 Tegnérgatan och märkt »Emil B.» barnen inom Londons alla hospital. Nästa år var antalet 9,000 och år för år har insamlingen så ökats, att den detta år upptog ej mindre än 30,000 leksaker af alla tänkbara slag. Under namn af »Truth Toy Exhibition» hafva dessa alla år utställts, och allmänheten har inbjudits att fritt beskåda den enastående och intressanta utställningen, efter framvisande af visitkort eller inskrifvande af namn vid ingången. Utställningen hålles öppen tvänne dagar och ända till kl. 10 på aftnarne för att äfven göra det möjligt för de arbetande klasserna att besöka den. Det första året var en del af »Truth’s» kontorslokal använd för utställningen, men som den alltjämt växande insamlingen fordrade större och större utrymme, ha konstgallerier m. m. användts, och i år var det Londons Polytekniska skola som, efter jullofvets början, öppnade sin stora föreläsningssal, gymnastiksalen och »the swimming bath» (simbasängen), hvilken senare under vintermånaderna appliceras till ett kolossalt läsrum. Vilja nu Iduns läsarinnor följa mig för att se, huru en dylik utställning kan te sig! Den första salen innehåller de inköpta, skänkta och hemgjorda leksakerna — utom dockor af sistnämnda slag, som utgöra en utställning för sig själf i en annan sal. 26,000 leksaker — det är en syn ! På rummets långsidor äro murar af sådana af mindre slag, medan en platform i fonden upptages af ofantliga exemplar ur djurvärlden: elefanter och tigrar, oxar och kor — som böla — hundar, kattor, får m. m.; en get i naturlig storlek, på hvars rygg rider en »Father Christmas» (julgubbe). Här finnas också stora hus och än större dockor samt, i en glaslåda, de af en anonym gifvare skänkta 10,000 nypräglade 6-pence-styckena — representerande en summa af ungefär 4,500 kronor! Samma summa har under 5 år skänkts för att åtfölja leksakerna till hospitalens och fattighusens barn. Midtelpartiet af salen upptages af ett ofantligt bord, som innehåller de hemmagjorda leksakerna, en stor del utförda af barn. Här ser man bl. a. landtgårdar, stall, skolor — mycket väl utförda — samt en extra utställningsartikel, en docka, som är 160 år gammal och tydligen af holländsk extraktion. Man skulle kanske föreställa sig, att en leksaksutställning egentligen skulle vara lockande för barn, men här utgöres den allra största delen af fullvuxna, däribland rätt många gråbårsmän, som med stort intresse beskåda alla dessa under inom leksaksvärlden ; trängseln är En leksaksutställning. Bref till Idun. (FSrseimdt.) London i december. ® u är julen åter här med sitt förmildrande inflytande på människotankar och människohjärtan, med sin bevekande uppmaning till alla att dela med sig, hjälpa och glädja. Och ingenstädes lär detta väl ske allmännare och i större skala än här i London. En insamling i nämnda riktning, som nu nått de mest storartade dimensioner, sattes i gång för 10 år sedan af Mr Henry Labouchere, utgifvaren af tidningen »Truth» — för öfrigt bankir och medlem af parlamentet. Genom denna tidnings läsarinnor insamlades första året 5,000 leksaker att utdelas som julklappar till så stor, att ett par poliskonstaplar äro posterade i hvarje rum för att med sina rop : »pass on, please, pass on, please!» hjälpa att föra människoströmmen framåt. Lådor för insamling af bidrag finnas på många ställen. I gymnastiksalen äro uppstaplade diverse saker, som på senare år tillkommit för att utdelas inom fattighusen; nämligen 250 skålpund te för fattighusgummorna, 52 skålpund tobak och 22 skålpund snus för »gubbarne». Här , ser man också låda vid låda af Tom Smith’s välkända smällkarameller (»ChristmasCrackers»); 10,000 sådana af omkring en fots längd skänkas hvarje år. Ännu ha vi att se den stora utställning af öfver 4,000 »homemade dolls» (hemmagjorda dockor). »Kropparna» sändas från »Truth’s office» och klädas af denna tidnings läsarinnor samt äro allra först ämnade för pristäflan. Vi gå upp för en trappa och åter ned igen — i simbassängen, hvars marmorbotten är betäckt med en stor turkisk matta. Hvilken syn här ter sig för oss! Dockor täcka väggarna högt upp ; dockor bilda 4 höga pyramider, och mellan dessa, samt på platformen i bakgrunden, äro utställda riktiga jättedockor ända till storlek af 2 à 3 års barn. Här äro allehanda historiska personligheter: drottning Elisabet uppvaktad af sin Earl af Leicester, Anna Boleyn, Charles I:s dotter Elisabet m. fl., många dramatiska storheter, dockor i barndräkter, dockor i morgontoalett eller moderna supé- och baldräkter, i nationalkostymer — däribland en utmärkt Hardangerkvinna. Vidare prinsessan af Wales i »Doctor of music»-dräkt, flere riddare och medeltidsdamer, en prins och en bonde arm i arm m. m., m. m. Å alla är angifvet den dams namn, som klädt dem ; en mrs Gerald Taylor har utfört ej mindre än 1,000 smådockor, lady Longe har bidragit med 200, miss Foster med 50 o. s. v. * * * Om ett par dagar skola alla dessa härligheter utdelas inom Londons 200 hospital och fattighus och sprida julglädje till små svaga sjuklingar och till fattighusens glädjelösa små. De stora dockorna och leksakerna tillfalla dock ej enskilda barn, utan förvaras som gemensam egendom inom olika institutioner. Säkerligen har stor glädje varit förenad med utförandet och insamlandet af allt detta, men hvad är det jämfördt med den fröjd, som dessa rika skatter skola bringa till 10,000 små barnasjälar, som ej äro vana vid de rikas öfverflöd och ej bortskämda med detta lifvets goda. Anna Fleetwood-Derby. y Smånotiser från kvinnovärlden. Ett upprop i en icke minst för alla kvinnor bebjärtansvärd sak har utgått, undertecknadt af ett mångtal framstående män inom de tre skandinaviska länderna. Djurskyddsföreningarna hafva redan i en följd af år sökt väcka allmänhetens uppmärksamhet på det mass-djurplågeri, som tyvärr ännu äger rum vid slakten. I allmänhet döfvas endast de större nötkreaturen (med yxslag, hvilket ofta icke lyckas förrän efter flere slag); mindre slaktdjur däremot — såsom kalfvar, får lam och svin — dödas i regeln genom aftappning af blodet utan föregående bedöfning. Därjämte öfverlemnas det blott allt för ofta åt unga lärlingar, på landsbygden till och med åt okunniga och orkeslösa personer, att på egen hand verkställa djurens dödande. Alla äro vi dock säkert ense därom, att det är en oafvislig plikt att gifva de djur, hvilkas kött vi begagna till föda, den hastigaste och minst smärtsamma död, som möjligt är. I hög grad önskvärdt vore därför, att slaktare hädanefter, med tillhjälp af slaktmasker, skjutmasker eller andra ändamålsenliga apparater, läte bedöfva alla de djur, som dödas i deras slakterier och icke tilläte unga lärlingar eller okunniga personer att på egen hand slakta djuren. Och särskildt riktas en allvarlig anmaning till alla husmödrar, att de företrädesvis måtte göra sina uppköp hos de slaktare, som infört eller låta förmå sig att införa sådana reformer i sättet att slakta. * Stipendier för Jcvinliga medicine studerande. En fond å 12,000 kr., som »Lars Hiertas Minnes» styrelse under de båda senaste åren bildat, har blifvit så fördelad, att 6,000 kr. öfverlemnats till Upsala universitet och 6,000 kr. till Lunds universitet. Räntan af dessa båda fonder kommer att vid hvardera universitetet tilldelas en kvinlig medicine studerande; därest fonderna framdeles ökas, kunna flere stipendier årligen utdelas. Fonderna benämnas »Wilhelmina Hiertas stipendiefonder för kvinnor, som studera medicin».

Källa: Project Runeberg ·