Tillbaka Read Runeberg

Stockholm. Sveriges hufvudstad skildrad med anledning af Allmänna konst- och industriutställningen 1897: Del 2

Originalsida 250
Originalsida 250
Originalsida 250
Originalsida 251
250–251

Sida 250

214

STOCKHOLMS ENSKILDA BYGGNADER.. 183

manhöllo medlemmarnes intressen ocli voro på samma gång en utmärkt skola för fortplantningen ocli utvecklingen af det af ålder profvade byggnadssättets praktiska tillämpning. Bygg- ocli murmästare samt timmermän hade ända till medlet af 1800-talet att genomgå gesäll- ocli mästareprof, måste lösa gesäll- ocli mästarebref samt i vissa fall vinna burskap för att äga rätt att deltaga i utöfvandet af yrkets olika grenar. Sedan skråämbetena år 1846 blifvit upphäfda, fordrades för behörighet att i Stockholm utöfva byggmästare- eller murmästareyrket, i stället för mästareprof, att styrka sig hafva nöjaktigt verkställt något ansenligare byggnadsarbete samt antingen att hafva genomgått kungl, akademiens för de fria konsterna lärokurser i geometri ocli byggnadskonst eller ock kunna förete bevis om tillräckliga insikter i byggnadskonsten, utfärdadt af kungl, öfverintendentsämbetet eller af föreståndare för teknisk läroanstalt.

Ritningarna till nya byggnader skulle inlämnas till det redan under 1600-talet upprättade ämbetskollegium, hvilket genom kungl, förordningen af den 12 december 1672 närmare organiserades, och som från 1822 benämndes politie-, ämbets- och byggningskollegium. Byggnadsärendena af-gjordes i vanliga fall af ämbets- ocli byggningsborgmästaren med trenne rådmän, af hvilka en särskildt hacle sig anförtrodd uppsikten öfver stadens byggnadsväsende. Borgmästareämbetet i detta kollegium liar förvaltats af bland andra Jean de la Vallée ocli Göran Adelcrantz; Nikodemus Tessin d. ä. var rådman. I fall, där byggnaden var belägen vid torg eller hamn liade kungl. maj:t ända till år 1876 förbehållit sig att själf genom sitt öfver-intendentsämbete pröfva ritningen ocli att afgöra, om huset vore värdigt platsen ocli kunde blifva staden »till prydno». Ännu långt in i vårt århundrade funnos alltså spår af den patriarkaliska byggnadsstyrelse, som Vasakonungarne införde.

De förändrade förhållanden, som inträdde viel midten af vårt århundrade, omöjliggjorde en vidare utveckling på den hittills följda vägen. Det blef nödigt att betrygga ett förnuftigt och rättvist framåtskridande på cle nya banor, spekulationen öppnat, genom andra och mera komplicerade medel, genom införande i författningarna af noggrannare bestämmelser för hvarje särskildt fall och upphäfvande af det opportunistiska system för byggnadsverksamhetens reglering, som förut utan synnerlig olägenhet varit rådande.

Jämsides med den moderna spekulationen i husbyggnad liar alltså af lätt förklarliga skäl gått en reglering af densamma på laglig väg. 1725, 1736 och 1763 med flere års byggnadsstadgar ha i sin ordning blifvit aflösta genom de författningar, under hvilka vi nu lefva, nämligen kungl. maj:ts nådiga byggnadsstadga för rikets städer af clen 8 maj 1874 samt Stockholms stads byggnadsordning af den 31 december 1890. Dessa författningar, som i hufvudsak utarbetats efter tyska mönster, afse dels genomförandet af den antagna stadsplanen dels tillgodoseende af clen enskilde

Källa: Project Runeberg ·