Sida 256
11. Jernvägen
hänseende är dock denna del af stor betydelse för banan sjelf, emedan man under hennes byggande så väl i Wahsatchbergen som i Humboldtflodens källområde upptäckte mäktiga stenkols-lager.
De amerikanska banorna i vestern afse nästan uteslutande det praktiska bebofvet, och någon lyx och prydlighet i byg-nadsväg ser man derför ej här. Stationerna äro bygnader af det enklaste slag, ofta endast skjul. Naturligt är också, att under den brådstörtande hastighet, hvarmed bygnadsarbetet drefs, soliditeten och varaktigheten mången gång, och ofta på de farligaste ställena, skulle få sitta emellan. Dessa brister afhjelpas väl efter hand, men det skall säkerligen dröja länge, innan de amerikanska banorna i vestern kunna i säkerhet täfla
med dem i Europa och de östra staterna. Eör de resandes beqvämlig-het är för öfrigt på tåget sjelft ganska väl sörj dt. Yagnarna äro
om vintern väl uppvärmda, och tågen åtföljas af en eller flere beqvämt inredda sof-och hotellvagnar, der de, som ha råd dertill, mot ett måttligt pris erhålla en god sängplats och ett godt hord, en omständighet, som under en så lång resa — 6 dagar och 15 timmar från New-York till San Erancisco — ej saknar sitt behag.
Den 10 maj 1869 klockan 2 eftermiddagen skedde vid Pro-montory point sammanbindningen mellan de båda bansträckorna, och händelsen flrades med en egendomlig telegraffest öfver hela unionen. Tråden till den utmed banan löpande telegraf-linien var fäst vid den sista nitnageln, som inslogs i de håda slutskenorna på det sätt, att hammarslagen på denna nagel kunde förnimmas på hvar enda telegrafstation i hela landet. Direktorn på telegrafbyrån i Washington satte tråden i förbindelse med en klocka, och då strax före klockan 3 eftermiddagen den 10 maj klockan sattes i rörelse af hammarslagen långt bort i fjerran vestern, betydde det ändlösa jublet från hela
173. Pullmansk so/vagn pä Pacijicbanan.
Källa: Project Runeberg ·
