Sida 255
11. Jernvägen
PACIFICB ANORNA. 255
mit, 17 svenska mil, var färdig i juli 1867, efter något öfver två års arbete.
Färden öfver Sierra ne vad a är en af de mest intressanta man kan göra, om än nervsvaga personer stycktals ej utan rysning kunna kasta ögat ut genom kupefönstren. Trots den betydande höjden är om sommarn, till ocb med i de högsta regionerna, luftens kyla ej oangenäm. I synnerhet härlig är på östra sidan af berget vägen förbi Thunderlake (Asksjön) och genom Truckeedalen, så mycket härligare genom kontrasten med de ödsliga trakter man nyss genomfarit. Genom mörka, susande barrskogar, der fjällbäckarna som silfverband skummande störta sig utför branterna, förbi afgrunder stiger banan allt högre upp, fördjupar sig oupphörligt i tunlar och snögallerier och hinner så Summit-stationen. Här är sceneriet mest storartadt.
Afgrunder af ända till 600 meters djup gapa alldeles i närheten af banan, och gallerierna och skyddsvallarna på den närmaste sträckan utgöra en nästan sammanhängande linie af 5 svenska mil. Hastigt, nästan svindlande är nu nedstigandet till Saeramentodalen. Stupningarna äro här så starka, ofta 1 på 45, att tåget af sig sjelft, utan användning af ånga, går utför. Luften slår oss ljummare till möte, vegetationen blir rikare, ocb mellan jättestora tallar ocb cedrar brusa strömmarna och bäckarna ned från de guldrika sluttningarna. Landskapet blir allt yppigare, ständigt gröna ekar träda i barrskogens ställe. Yiä Penrhyn lemnar jernvägen sierran, ocb den breda dalen öppnar sig, i hvilken banan genomlöper en del af Sacramentos ocb San Joaquins sumpmarker för att sluta vid den ståtliga San Franciscoviken.
Det ödsligaste styeket på hela vägen är, som vi nyss nämde, sträckan mellan Sierra nevada och Klippbergen; men i ett
17 2. Lokomotiv .på Pacificbanan.
Källa: Project Runeberg ·
