De stora uppfinningarna

triska pendeln eller elektroskopet sitt lodräta läge och antar en lutande ställning.

Ha yi nu hyad som i det föregående }fltrats klart för oss, så är maskinens verkan lätt att förstå, ty det är endast bekanta företeelser, som här möta oss. Genom gnidningen mellan glasskifvan och riftyget blir den förra positivt, det senare negativt elektriskt. Önskas ingen negativ elektricitet, så låter man henne genom metallblecken m m ocb kedjan T nedgå i jorden, allt efter som hon alstras. Skifvan, som en positivt laddad kropp, verkar nu å sin sida genom spetsarna fördelande på konduktorns elektricitet, bortstöter hans positiva elektricitet och binder den negativa. Men då vi måste tänka oss kringvridningen som allt jemt fortgående, så blir den i skifvan uppkomna neutrala elektriciteten allt jemt åter sönderdelad, den negativa går bort och den positiva hopas i konduk-torn. Af maskinens storlek beror hufvudsakligen, hur starka laddningar kunna erhållas; dock har äfven luftens tillstånd stort inflytande härpå, ty i fuktig luft arbetar lian ej bra, och derför är äfven närvaron af många menniskor och ljus i rummet hinderlig.

Men under alJa omständigheter inträder slutligen ett ögonblick, då laddningen ej låter drifva sig längre. En starkt laddad konduktor får man ej komma för nära, ty lian utsänder under knall långa gnistor eller små blixtar, ofta till långt aflägsna goda ledare. Det oaktadt kan man göra sig sjelf till konduktor, om man blott iakttager den försigtig-heten att sätta sig i förbindelse med maskinen, innan han ännu är satt i gång. Man ställer sig då på en isoleringspall och tar i handen en tråd, som är fäst vid konduktorn. Man blir nu elektriserad och känner snart, hur liåren resa sig på ens hufvud. Hårstråna, såsom laddade med en och samma elektricitet, stöta nämligen hvaraodra ifrån sig och undfly livarandra alldeles som flädermergskulorna. De fina liåren i ansigtshuden bortstöta hvarandra på samma sätt, och deraf kommer det sig, att man känner, som man med ansigtet råkat in i en spindelväf. Handen drar till sig lätta kroppar, men endast för att i nästa ögonblick stöta dem ifrån sig igen, och föres en ledare nära intill den elektriserade — en person sträcker till exempel handen emot honom — så hoppar en gnista öfver, hvilket förorsakar en stickande smärta.