Sida 293
13. Telegrafen
tallspetsars egenskap att med synnerlig lätthet upptaga och gifva ifrån sig elektricitet. Linan, hvarmed draken upp-släptes, var af vanligt segelgarn, dess nedre del ett silkessnöre, vid hvars undre ände en stålnyckel tjenade till handtag. Med denna inrättning gick Franklin en dag sommarn 1752, åtföljd af sin son, den ende, han meddelat sin afsigt, vid ett åskväders annalkande ut till en äng nära Pkiladelphia och lät draken uppstiga. I början upptäckte Franklin ej det ringaste spår af elektricitet, fastän draken stod högt och åskmolnen drogo temligen tätt deröfver. Han började redan frukta, att haus åsigt om åskans natur ej vore den rätta, då han, sedan ett sakta regn fuktat linan, plötsligt märkte, att de lösa trådarna på silkesnöret allesammans sträckte sig uppåt, alldeles som om snöret hängde på konduktorn till en elektricitetsma-skin. Uppmuntrad af dessa tecken till elektricitetens närvaro, undersökte han fenomenet grundligare, höll ett finger mot stålnyckeln, och en stark gnista sprang nu ut från denna till hans kropp. Luftelektriciteten verkade således på samma sätt som den med konst framkallade elektriciteten. Yid senare försök lyckades han ladda en leidenfiaska med luftelektricitet, hvilken visade alla de bekanta företeelserna. Franklin upp-stalde äfven vid sitt hus en isolerad jernstång för att kunna beqvämt verkställa sina undersökningar. Stångens undre ände försågs med två klockor, som gåfvo ett klingande ljud ifrån sig, när luften egde en betydande elektrisk spänning.
Det var en lycka för Franklin, att snöret ej var alldeles vått eller utgjordes af något bättre ledande ämne, eljest skulle det kunnat gå med honom som med professor Riclimann i Petersburg, hvilken den 6 augusti 1753 under anställande af dylika försök lockade blixten in i sitt studiekabinett med den följd, att han blef ihjälslagen af den frambesvurne fruktansvärde gästen.
Richmann hade nämligen hos sig uppstält det af Franklin först inrättade elektriska klockspelet, som genom ringning tillkännager ett åskväders annalkande. Det består af en på taket anbragt stång, som slutar med ett tvärstycke af metall, på b vars ena arm hänger en liten klocka i ledande förbindelse vid en kedja ocli på den andra en annan dylik, men isolerad, vid en silkestråd, ocb midt emellan båda en liten metallkula, likaledes vid en silkestråd. Slutligen går från den isole-
Källa: Project Runeberg ·
