Sida 294
13. Telegrafen
rade klockan en kedja ned i marken. Blir stången och följaktligen äfven den ena klockan elektrisk, så veta vi, hvad som inträffar: den lilla metallpjesen blir af henne dragen, liknäm-nigt elektriserad och följaktligen strax åter bortstött. Han stöter nu i sin tur till den anära klockan, förlorar till henne genom jordledningen hela sin elektricitet oeh är nu åter igen föremål för den första klockans dragning. Han fortskaffar så att säga portionsvis elektriciteten öfver en i ledningen befintlig lucka. På den richmannska apparaten fans hu den olikheten, att kedjan, som hängde ned från den ena klockan, ej ledde ända ned till marken, utan var fäst vid en jernstång, som nedtill hvilade i ett på bordet stående, med jernfilspån fyldt glas och upptill vid taket i ett isolerande glasrör, så att denna stång helt och hållet_ intog den isolerade konduktorns plats i en elektricitetsmaskin. Yid anordningen af det hela hade universitetets kopparstickare Sokoloff varit honom behjelplig.
Den 6 augusti 1753, sedan allt var färdigt, kommer nu denne till Richmann med underrättelse, att ett åskväder vore i antågande; han hade alldeles nyss hört åskan mullra på afstånd. Båda begifva sig skyndsamt till rummet, der apparaten är uppstäld, för att se efter, hvilken verkan luftelektriciteten utöfvar på honom. Då Richmann, som går först, öppnar dörren, är klockspelet redan i full gång, och den på stången fästa elektrometern visar en hög grad af luftelektricitet. Pörtjust öfver att hans försök lyckats så väl, skyndar nu Richmann fram för att på nära
206. Fysikern Riclimanns död.
Källa: Project Runeberg ·
