Sida 295
13. Telegrafen
häll betrakta förloppet. Men då far i det samma under en förfärlig knall en eldkula ut ur jernstången, träffar hans fram-böjda hufvud och dödar honom på stället, medan Sokoloff störtar sanslös till golfvet för att först efter en stund återfå medvetandet.
De franklinska försöken upprepades på många ställen med några ändamålsenliga förändringar. Så till exempel band en fransk vetenskapsman Romas sin drake vid ett snöre, som var genomflätadt med en metalltråd, men i sin nedre del, till skydd för blixten, var af silke. För att ej behöfva framkalla gnistorna med fingret begagnade han en metalledare, som stod i förening med jorden genom en jernkedja och kunde hållas med ett icke ledande handtag. Draken steg omkring 180 meter i höjden och passerade luftlager, som voro i hög grad elektriska, ty Romas erhöll inom en timme tretio blixtar af omkring tre meters längd, åtföljda af ett huller, liknande knallen af en pistol. Trots alla sina försigtighetsmått blef Romas en dag träffad af ett slag, som kastade honom till marken och för en stund döfvade honom.
Efter så påtagliga bevis kunde man ej längre tvifla på, att Eranklins åsigt, att blixten är en verkan af elektriciteten, är den riktiga, medan man till exempel i äldre tider ansåg blixten för en antändning af de bränbara dunsterna i luften, och efter krutets uppfinning andra trodde, att åskluften innehölle salpeter och svafvel. Dessa villfarelser undanröjdes nu af Franklin. Man vet, att blixten ej är någonting annat än en elektrisk gnista och att den långa linie, som han beskrifver, endast är det ett ögonblick i ögat qvarstannande intrycket, en efterbild af ljusföreteelsen, medan hans zigzagform frambringas af det olika trycket hos de luftlager, den elektriska gnistan vid öfverhoppanflet måste passera.
1 samband med upptäckten af orsaken till blixten lärde man äfven känna anledningen till det alldeles oskyldiga tor-dönet eller åskdundret, hvilket dock ofta hos iakttagaren af ett åskväder injagar den största skräcken. Det uppkommer helt enkelt af dallringarna hos den våldsamt skakade luften. När blixten genomtränger atmosferen, upphettas de närgränsande luftpartiklarna i så hög grad, att deras omfång mångdubblas, för att derefter, när värmet fördelas, krympa i hop igen. Härigenom uppkommer dånet, och det förstärkes genom
Källa: Project Runeberg ·
