Sida 308
13. Telegrafen
hvilka på ett hår likna originalplåten. I största skalan drif-ves dock kopierandet af träsnittstockar, och dessa kopior bilda en mycket begärlig handelsvara. Yanligen pressar man på trästocken en guttaperkaplatta, som särdeles väl upptager bilden, och gör henne sedan ledande med grafit.
Till galvanoplastiken sluter sig den galvaniska förgyllningen och försilfringen af metallsaker, hvarigenom de öfverdragas med en tunn hinna. Hur fin denna hinna i sjelfva verket är, framgår af det förhållandet, att man med en svensk krona för-silfrar ända till 225 dussin pipbeslag, så att på ett enda sådant beslag ej kommer mer än för ^ öre silfver. Med 54 centigram guld, af 1,35 kronas värde, kan man förgylla 12 dussin tem-ligen stora knappar. Men också utgör guldhinnans tjocklek
mången gång ej mer än TffnuiT millimeter. Den galvaniska förgyllnings-och försilfringsindustrien har redan fått ett stor-artadt omfång, och numera har man utsträckt förfarandet till många andra metaller, såsom nickel, platina, tenn och jern, ja, äfven till legeringar, såsom messing och brons.
Induktionselektrieiteten.
IJtom de två sätt att framkalla elektricitet, som vi nu behandlat — genom gnidning och genom beröring — fins det ännu ett tredje, den så kallade induktionen. Den på denna väg alstrade elektriciteten får namn af induktionselektricitet. Yid redogörelsen för gnidningselektriciteten sågo vi, hur en laddad ledare, om han närmas intill en annan ledare, hos denna likaledes framkallar elektrisk rörelse, så att elektricitet sålunda framkallas genom elektricitet. Den frågan ligger nu nära till hands, om icke en elektrisk ström, som föres förbi en isolerad ledare, äfven skall på denna utöfva ett inflytande. Detta är verkligen förhållandet. Tänkom oss tråden, som sammanbinder ett batteris koppar- och zinkpoler, nedlagd på ett oledande bord och bred-
215. Galvanoplastisk apparat.
Källa: Project Runeberg ·
