Sida 103
Äfventyr på landsbygden
en röst hviskat i mitt öra, att jag ovilkorligen måste ut, om jag också skulle sätta eld på hela kyffet. Jag fattade mitt beslut och utförde det med blixtens hastighet. Jag kastade den brinnande danken midt i ansigtet på min fångvaktare och derefter mig sjelf på dörren, och det med sådan fart, att låset sprang upp och dörren flög åt sidan. Det värkte i både ben och armar på mig, men icke desto mindre rände jag af med pilens snabbhet, styrande instinktmessigt kosan ner till bokhandlarens paviljong, hack i häl förföljd af brovaktaren.
Just som jag, närmande mig stranden, vek af åt den sidan af paviljongen som vette åt sjön, hörde jag en karlröst ropa:
»Rädda dig, Drufva! Det kommer folk!» hvarefter jag såg en karl taga till flykten.
I detsamma kom en annan karl springande ur det öppnade fönstret till paviljongen och flydde i samma riktning som kamraten.
»Ta’ fast tjufvarne!» skrek jag, ilande efter de flyende.
»Ta’ fast tjufvarne!» skrek brovaktaren, som åtminstone trodde sina egna ögon.
Den vilda jagten gick längs efter sjöstranden. Oför-modadt stannade de begge förbrytarnte, hejdade af något hinder, som jag i mörkret icke kunde se. Den ene af dem hoppade i sjön och simmade från land; den andre tvekade ett ögonblick, synbarligen väljande mellan land och vatten. Slutligen tog han sitt parti och rusade rakt mot oss eller, rättare sagdt, mot brovaktaren, såsom den ojemförligen farligaste motståndaren. Jag igenkände den beryktade Drufva. Som nu han och brovaktaren kommo i fullt språng mot hvarandra, så blef sammanstötandet så våldsamt, att begge ögonblickligen föllo till marken, der en förtviflad brottning nu började. Brovaktaren, stark som en björn, hade dock med en panter att göra. Dertill kom att pantern, som var beväpnad med knif, redan vid första nappataget lyckats tillfoga björnen ett djupt sår i högra ramen. Under rullandet på marken tycktes brovaktaren anstränga hela sin kraft för att åtkomma den knif, som tjufven ännu hade i sin hand och till det yttersta sökte behålla, liksom insågo begge, att stridens utgång helt och hållet vägde på detta knifblad.
Under andra förhållanden hade det måhända varit intressant nog att helt opartiskt få beskåda denna kamp mellan rå kraft å ena sidan samt vighet och smidighet å
Källa: Project Runeberg ·